En sak som jag tycker om med att skriva träningsdagbok är att man kan jämföra. Då mot nu. Jag kommer knappt ihåg vad jag tränade förra veckan, men Garmin minns. Och jogg.se som jag använder för en bättre överblick. Hur tränade jag förra året vid samma tidpunkt? Vilka sträckor sprang jag, i vilket tempo? Hur tränade jag när jag sprang mitt snabbaste maraton? Vad hade jag då för tempon? Vad behöver jag sikta på om jag vill nå samma tider igen? Och hur jag kan hålla samma tempon, men att det sen ändå skiter sig på loppdagen…

Anyways. Det är i alla fall kul att märka svart på vitt att jag redan i dagsläget är så mycket snabbare än vad jag var vid samma tidpunkt ifjol. Testloppet som jag sprang förra veckan visade också det, men även andra pass. En helt vanlig tisdag efter jobbet och jag är snabbare än vad jag var förra året. Var jag däremot är efter, är långpassen.

Förra året var jag redan upp i 17 kilometer på långpassen. I år har jag som längst sprungit 11,5. Här finns det ännu en del att jobba på om jag vill springa maraton i år. Fast det är också det som är så kul med att jämföra då mot nu. Ta nu till exempel år 2018, då jag sprang mitt snabbaste maraton. I april då var jag bara uppe i 14 kilometer. Jag är inte såå långt efter egentligen.

Då när jag sprang mitt långpass på 11,5 kilometer kändes det bra i kroppen och som om det fanns mer att ge. Jag hade tänkt springa 10 kilometer, men jag fick feeling och sprang längre. Sånt gillar man ju.