Idag efter jobbet blev det en springtur på strax under 11 kilometer. Herrejösses vad det stormade ute! Jag trodde att jag skulle blåsa bort. Som tur var hade jag bestämt mig för att köra en lugnare distanspass idag och inte springa intervaller. För så som vädret var idag hade det nog blivit väldigt kämpigt med intervaller.
Det blev helt enkelt en lugn och mysig runda utan att jag tänkte så mycket på tempo. Jag är så ivrig med min nya pulsklocka, så jag försöker lite hålla koll på pulsen medan jag springer. Inte dra upp pulsen så mycket, utan mer tänka långt och långsamt (och då lägre puls). Uthållighet ska det byggas till sommarens maraton…
En rolig grej förresten! Jag skrev ju igår om min rörlighetsträning och hur jag tycker att det går lite framåt på den fronten. Och så försökte jag så fint förklara mitt huksittande…(det har ju t.o.m. ett namn fick jag lära mig) Och vem har då inte skrivit ett helt inlägg om det? Om inte en av mina favoritbloggare, springerochtrimmar, så gå in där och läs för att veta mer.
Nu blir det tacos och fredagsmys. Jag är ledig även denna helg. Världens lyx!
En bild från arkivet
Åh, tack för länkkärleken! 🙂
Alltså det där med pulsklocka: Jag är så sugen! Samtidigt är jag lite nojjig över att hypokondrin ska gå bananas om jag skaffar en, att jag ska bli helt besatt av minsta avvikelse 😀
Jag gillar min nya pulsklockan mycket, jag litar mer på dess pulsmätning än den förra jag hade. Min gamla pulsklocka kunde ibland visa puls på långt över 200 och jag trodde jag hade nåt allvarligt fel tills jag insåg att pulsen knappast kan stämma eftersom jag var på promenad ungefär. 🙂