Igår var dagen då det hände! Jag sprang igen, efter en paus på jag vet inte hur länge. Först var det en planerad vila efter mitt halvmaraton, sedan blev det ofrivillig vila med världens segaste förkylning. Men nu! Nu är jag tillbaka igen.

Gårdagens runda blev en kortis runt kvarteret. Klockan stannande på fyra kilometer. Fyra kilometer är ändå bättre än noll kilometer och bäst av allt så kändes kroppen bra. Inga spår efter förkylningen mera. Planen var en lugn och skön runda, bara väcka kroppen ur dvalan.

Första kilometern gick lite väl fort, för att vara en lugn runda. Benen var väldigt pigga, vilket inte är så konstigt när jag inte sprungit på länge. Jag fick påminna mig själv om att ta det lugnt, även om det var svårt. Jag ville ju så gärna springa för allt jag var värd, full fart framåt liksom. Sansade mig till slut och lugnade ner farten och vek av hemåt, även om jag säkert hade kunnat springa längre.

Huvudsaken är i alla fall att jag är igång igen och att allt kändes bra. Idag blir det en vilodag, vi har fullspäckat program inför lördagens bröllop. Men kanske morgondagen bjuder på ett nytt löppass?