Det känns som om tisdagens benpass fortfarande sitter kvar i benen. Jag har haft så stela ben, speciellt baklåren är ömma. Vad var det för pass jag gjorde egentligen?! Idag blev det en springtur efter jobbet i hopp om att försöka mjuka upp benen lite.

Tanken var ett lugnt och skönt pass. Det var ganska kallt ute, och jag var trött en stressig dag på jobbet. Någonstans efter fyra kilometer piggnade benen till och jag kände att jag ville trycka på lite. Springa lite snabbare än vad jag brukar och inte bry mig om att springa inom min pulszon. Springa på känsla  helt enkelt i den fart jag kände för.

Det blev två lite snabbare kilometer och det lyfte verkligen mitt humör. Det kan vara så frustrerande att springa enligt pulsen, när jag vet att jag egentligen kan springa fortare, men inte ”får” det. Nu fick benen bestämma takten i ett par kilometer i alla fall. Imorgon eller när jag nu springa igen, återgår jag till lågpuls-tänket.

Totalt blev löprundan nästan sju kilometer idag. Längre än vad jag ursprungligen hade planerat att springa. Hemma väntade en god middag på mig. Sallad med kyckling och getost. Min favoritsallad. Mums!