En av de bästa sakerna med löpning är att det är ett utmärkt sätt att få huvudet nollställt. Idag var en sådan dag, när jag verkligen behövde löpningen. Det hade varit en kaosdag på jobbet, jag var egentligen trött och hade huvudvärk. Samtidigt visste jag att vad jag behövde och vad som skulle göra saken bättre, var att springa. En kravlös runda för att få något annat att tänka på. Och konstigt nog var huvudvärken och tröttheten som bortblåst när jag var klar.

Det blev en vanlig mysrunda runt kvarteret på strax över fem kilometer. Det var första gången jag sprang sedan mitt lopp förra lördagen, och kroppen kändes bra. Jag har återhämtat mig bra och det var inga problem med att springa. Benen var pigga, andningen fungerade och flåset var med mig. Det enda lilla problemet jag hade, var att det var ganska kallt. Jag hade långärmad tröja och långa tights och det var precis lagom. Nästan lite för kallt. När blev det höst plötsligt?

För inte alltför länge sedan sprang jag i shorts, och nu blir jag tvungen att gräva fram löparjackorna och reflexvästen. Jag blev förvånad över hur fort det blev mörkt. Klockan var ändå bara strax efter halv åtta som jag for iväg och jag sprang dryga halvtimmen. Det var ju mörkt när jag kom hem. Hade jag sprungit längre, hade jag behövt reflex och mer kläder. Jag tror jag måste göra en inventering av alla mina kläder. Jag tror nämligen att jag behöver köpa fler tights. Det har inte behövts på fem månader, och jag har inte tänkt på saken. Men jag har för mig att slängde bort ett antal när jag städade inför sommaren.