Är det vår nu? Kan jag kanske äntligen packa undan mina Icebugs och lita på att jag inte behöver springa i dem längre? Idag sprang jag igen i mina vanliga skor och det är nog så mycket skönare. En mycket lättare känsla i benen. Det var bara vägar hela rundan, förutom på ett ställe där det var lite snömodd. Kanske det är vår nu. Jag hoppas det.

Det är nästan konstigt hur mycket skovalet påverkar löpkänslan. Idag sprang jag inte ens i mina lätta skor, för jag vill inte smutsa ner dem i onödan. Idag sprang jag i mina Nike, som ändå är ganska dämpade. Tänkta som skor för långpass, med mycket dämpning och stöd. Ändå är det en såå mycket lättare känsla att springa i dem än i mina Icebugs.

På fredagen är planen att springa långpass. Ett längre pass än min vanliga runda på åtta kilometer. Förra veckan sprang jag tio kilometer, den här veckan vill jag springa tolv. Planen är att börja öka på längden på mina pass igen. Ett par kilometer i veckan känns rimligt. Jag vill börja närma mig tjugo kilometer igen. Ett maraton i september känns väldigt avlägset och osannolikt, men jag har ju mina träningsmål för året. Jag vill mer bevisa för mig själv att jag fortfarande kan springa långt. Även om det inte blir något lopp att delta i.

Nu när vädret blir varmare vill jag också springa mer. Jag tycker det är mycket roligare att springa i solsken och värme, än i snöstorm eller slask. Därför ska jag nu försiktigt öka på längden på långpassen, så att jag är redo sedan när det är sommar. Redo för många timmars löpning i solsken. Som jag längtar!