Jag vill inte vara den som klagar på vädret, men come on. Jag är trött på att frysa och på att springa i blåst. Det är typ lika varmt (kallt) nu som det var i mars. Jag springer fortfarande i långa tights, långärmad tröja, jacka, pannband och vantar. Jag ska inte behöva göra det i maj. Nu borde det vara t-shirt väder. Eller åtminstone bara ett lager kläder.
Jag tycker att träningen går sämre när det är så kallt. Egentligen är det nog blåsten som suger musten ur mig. Det är tungt att behöva kämpa i motvind hela tiden. Eller sidovind. Iskall blåst som bara gör mig stel. Inte för att det alltid är jättekul att springa när det är varmt heller, men ändå hellre för varmt än för kallt.
Gårdagens långpass gick sådär. Inte dåligt, men inte heller bra. Sjutton kilometer är godkänt, tempot var ok och känslan också. Men det var aldrig ett flow, utan jag var tvungen att kämpa. Jag vill helst ha en känsla av att det rullar på och att jag skulle orka hur långt som helst. Inte att jag mest räknar ner och bara väntar på att det ska vara över. Intervaller är jobbiga på ett sätt, men långpass är jobbiga på ett annat. Långpassen är mest jobbiga mentalt, att orka fortsätta springa fast det är tungt eller tråkigt.
Jag har inte ännu heller sprungit mitt andra testlopp. Jag skjuter upp det hela tiden. Fast jag har insett att jag aldrig kommer att hitta en bra tidpunkt. Det är bara att springa i regn, eller efter jobbet, eller i blåst. Det kommer aldrig vara perfekta förhållanden.
1