Just som simningen går bättre, blir det igen en paus. Dagens simning kändes bättre än vad det gjorde förra veckan, men det finns ännu massvis att jobba på. Nu kan jag åtminstone simma 25 meter frisim utan problem. Jag orkar hela vägen, jag vet bara inte hur jag ska bli bättre.

Det är tungt och jobbigt, men det borde väl inte vara konditionen det är fel på. Bra kondition har jag ju av all löpning. Som just nu visserligen är på minus, men själva grunden finns där. Jag gissar snarare att det är tekniken det hänger på. Att det därför också blir tungt, för att jag simmar fel. Jag märker det så tydligt när jag blir trött. Hur jag tappar tekniken och hur inget längre fungerar. Plötsligt hålls jag knappt flytande.

Det går bra i början, men när jag blir trött glömmer jag bort hur jag ska göra. Samtidigt vill jag ändå inte bara simma 300 meter, när jag en gång är i simhallen. Det känns bortkastat. Jag vill simma långt också, inte bara nöta frisim. Därför brukar jag blanda. Men kanske jag ändå borde bara öva frisim och inte bry mig så mycket om hur långt jag simmar.

Jag vet ju egentligen hur jag ska göra för att bli bättre på att simma. Jag borde bara öva, öva och öva. Inte tänka på att simma långt, utan snarare fokusera på att få tekniken rätt. Pausa, gör om, gör rätt. Fortsätta öva.

Ett stort hinder för att mitt övande är nog att det alltid är så trångt i bassängen. Idag var vi sju stycken i något skede i samma bana. Det är svårt att öva då, för jag vill inte vara i vägen för andra heller. Kanske jag borde vara i vad jag kallar för plaskbanan. Fast där är det om möjligt ännu mer folk. Ännu trängre.

Usch, det är så svårt det här och nu blir det paus igen. Då kommer det igen att kännas som att jag börjar om från början.