Alltså ibland skriver jag bara mina träningsplaner utan att desto mer tänka efter hur det ska gå till i praktiken. Jag vill springa 23 kilometer innan maj är över. Öhm, när hade du tänkt springa dem? Maj är över imorgon. Förra veckan sprang jag 21 kilometer och känslan var bra i kroppen. Jag hade kunnat springa 23 kilometer då, men tänkte inte ens på saken. Jag trodde bara på något sätt att det är massor med tid kvar i maj. Det är det ju inte. Maj var bara poff. Borta.

Jag är inte ens besviken, för jag vet att jag hade klarat av det, hade jag bara varit lite bättre på att planera. För jag visste ju att jag inte skulle hinna den här veckan. Därför hade jag en hårdare träningsvecka förra veckan, för jag visste att den här och nästa vecka blir mindre träning. Förra veckan blev det fem löppass och totalt över 50 kilometer. Den här veckan blir det ungefär hälften.

Förra veckan blev det däremot inget styrkepass, men den här veckan har jag inte slarvat. Jag vet att jag inte får slarva, det straffar sig senare i alla fall. Fast när det är så fint väder som det är nu, vill jag bara springa. Vara ute och njuta av vädret. Jag skulle ju förstås kunna träna styrka utomhus… Men det känns kanske som ett ännu större projekt. Att släpa in och ut på grejer. Jag behöver nog att styrketräningen ska vara lätt att göra för att jag ska orka göra det överhuvudtaget. Låg tröskel.

På vintern är det inte lika svårt att få det gjort. Då kan jag nästan välja styrketräning istället för löpning. För att det jättekallt ute eller massor med snö. Men på sommaren måste jag nog ”tvinga” mig själv till det.