Det var länge sedan jag hade en sån fullständig magkollaps som jag hade idag. Jag lider ibland av löparmage vid långpass, men idag var det katastrof. Alltså verkligen katastrof. Jag brukar klara av att ta mig hem med någon form av löpning blandat med gång. Jag vet att det kommer hemma sedan, men jag klarar mig ändå hem. Idag var det på håret.

Jag borde väl ha kunnat ana det. Så här i efterhand. Det började redan på morgonen, innan jag kom iväg. Magen var lite bubblig och jag var tvungen att ta rennie. Ingen fara tänkte jag, för mycket kaffe och rågbröd bara. Ut och spring. Det börjar ändå bra. Planen var ett kortare långpass, ungefär 18 kilometer. Tio till tolv kilometer valfritt tempo, tre till fem i högre tempo och så hem ännu då i valfritt tempo. Rundan var planerad och allt var bra.

Vid kanske sju kilometer kommer första symptomen. Lite känningar i magen, där jag vet att jag sedan hemma är tvungen att gå på toa. Löpningen rullar på och jag håller ett bra tempo fortfarande. Magen känns av ibland, men vi har inte uppnått katastrof. Det är mest att det skulle vara skönt att gå på toa, men jag klarar mig. Vid kanske tio kilometer börjar det vara buske eller inte buske tankar. Inte fan att jag går i en buske! Istället väljer jag att varva löpning med gång. Direkt jag börjar springa igen hugger det till. Det går inte att springa vidare. Träningsplanerna har jag övergett, nu ska jag hem.

Vid tolv kilometer väljer jag att stanna klockan och bara gå. Jag övervägde att ringa till Sam att han får hämta mig, men jag tänkte att jag klarar mig hem, eftersom jag bara ska gå. Fast jag typ har fyra kilometer kvar. I början går jag fort, för att få någon form av träningspass. Mot slutet går jag så långsamt som jag kan för att inte irritera magen ytterligare. Nu hjälper inga buskar mer, nu är vi i fullständig magkollaps läge. Nu gäller det att ta sig hem så fort som möjligt, utan att gå så fort att you know… 

Jag förstår inte vad som hände. Jag har inte haft sån här magkollaps på länge. Kanske det var otur? Ja, jag vet att rågbröd inte är en bra kombination med löpning, men vi hade inget annat bröd hemma. Så jäkla mycket fiber är det väl inte i två skivor heller? 

Nu har dagen mest gått åt till att sura över ännu ett dåligt långpass och att må illa. Imorgon tänkte jag cykla, det brukar fungera med en sur mage.