Nu är allt gjort inför Tallinn. Idag sprang jag sista träningspasset inför, nu återstår det bara att jobba lite, äta, vila, packa och lacka naglar. Typ. Jag känner mig redo, men samtidigt också ovanligt nervös. Jag tycker att jag har varit nervös hela veckan. Eller nervös är kanske fel ord, men pirrig. Ivrig, men så där att det känns i magen när jag tänker på det.

Nu finns det inget jag kan göra mer, nu är allt gjort. Nu är det bara att lita på träningen och hoppas på det bästa. Jag tycker att jag har tränat bra. Långa långpass, blandat med snabba intervaller och cykling. I sol och värme och i snålblåst och snöstorm. Tre löppass i veckan, ett styrkepass och på sommaren ett pass cykling. Varierande mängd löpning, men alltid över 30 kilometer. 

Kroppen känns stark och snabb och det är kanske därför som jag är extra nervös. För att jag känner mig i form. Inför tidigare maraton har jag kanske tvivlat, men nu känns det bra. Klart att det alltid kan kännas ännu bättre, men nu känner jag mig redo. När jag kollar på tider från tidigare år när jag sprungit samma pass, är jag mycket snabbare nu. Eller mycket och mycket, men snabbare i alla fall. 

På lördagen åker vi, och på söndag är loppet. Jag kommer knappast att uppdatera när vi är där, men jag finns ju på Instagram. Imorgon ska jag ännu skriva om mina tidsmål inför Tallinn, men i övrigt är allt klart nu.