Sista inlägget från resan, Key West. USA:s sydligaste punkt och även kanske det bästa stället på resan. Här kan jag tänka mig att bo som pensionär. Det är precis så här jag föreställer mig att pensionärer som flyttar till Florida bor. Mysig stad, fina hus, blått hav, strand och sol. Laid back och chill. Golfa på dagen, äta fisk (tacos med koriander, avokado och key lime) på kvällen och sitta på sin veranda. Ja tack.
Vi hade bokat en gruppresa med buss hemma i Finland redan. Först hade vi tänkt hyra bil, men tja, vi är inte idioter ändå. För mycket logistik och fixande med körkort och parkering och stress. Bussresa it is. Med start klockan sju på morgonen från Bayside och tillbaka ungefär nio på kvällen.
Direkt vi kom in i bussen kom vi på varför vi egentligen inte tycker om organiserade bussresor. Bussen var proppfull, vi fick plats längst bak och det efter att folk flyttade sina väskor. Men vi fick åtminstone sitta bredvid varandra. Guiden började berätta och pratade och pratade och pratade. På engelska och på spanska. Vi bara, god natt. Jag hör ändå inte vad du säger i den skrapiga mikrofonen.
Efter en timme var det dags för paus. Key Largo. Den första Keysen. Bussresan till Key West tog kanske fyra timmar. En rak, fin väg med blått hav på båda sidor. När man kollar på kartan syns det knappt. Det ser ut att gå rakt i havet. Men det är öar efter öar, bro på bro på bro. Med den gigantiska Seven mile bridge som den största. Så otroligt fint, som man tyvärr inte får bra bilder av från ett smutsigt bussfönster. Speciellt inte när man sitter längst bak.
Vad skulle vi göra i Key West då? Tja guiden tyckte i alla fall vi alla skulle köpa diverse båtresor, parasailing, museumguidning av henne. Hon blev typ helt sur när vi sa att vi tänkte gå själva och gå till stranden och strosa i stan. Vi hade bara bokat bussresan för transporten.
Vi skulle ha sex timmar på oss i Key West att göra vad vi ville. Självklart ville vi gå till bojen. Piren eller vad man nu skall kalla det. Det som är utmärkt som den sydligaste punkten i USA. På vägen dit gick vi mest runt på måfå, stannade och fotade, pausade vid en bänk. Köpte lite iskaffe och bara njöt av solen och värmen.
Key West är verkligen fint. Hur mysigt och charmigt som helst. Som en liten fiskeby, men ändå med folk. Både turister och locals. Turkost hav, pelikaner och tuppar som är fredade. Jag vet inte varför jag trivdes så bra här. Det är något med hav, strand och sol. Båtar och pirar, strandpromenader och beachbars. Fina hus i pastellfärger och veranda. Shutters på fönster. Och så då förstås engelska som språk. Här kan jag bo när jag är pensionär.
0