Jag har kanske inte skrivit det så tydligt här på bloggen, men den 27.6 ska jag springa halvmaraton igen. Det är mitt andra halvmaraton nånsin. Det första sprang jag ifjol på hösten, då sprang jag på 2.14.08. Planen har ju varit att förbättra tiden i år.

Jag har velat fram och tillbaka ifall jag ska springa halvmaraton redan i juni i Åbo eller ifall det blir först senare i sommar/höst. Men för dryga tre veckor sedan så tog jag mod till mig och anmälde mig till Paavo nurmis halvmaraton i Åbo. Jag har sprungit där de två senaste somrarna, men då tio kilometers loppet.

Träningen inför halvmaraton har gått sådär, men idag kändes det som om det äntligen lossnade. Tidigare har mina långpass varit en 12-13 kilometer, kanske 14 och nästan alltid med en jobbig känsla mot slutet. Så där jobbigt jobbigt, jag tappar all teknik och fart och allt bara går åt skogen. Men idag så sprang jag 16 km, med snittfart på 6:12 och allt kändes easy peasy. Det här behövde jag verkligen för självförtroendet, nu känns det inte alls omöjligt att springa halvmaraton om tjugo dagar.

Starten av Tallinn halvmaraton