Idag börjar jag äntligen del två av min semester. Jag har lite över två och halv vecka ledigt nu, det ska bli så skönt. På måndagen far vi med sambon på semesterresa till Grekland. Jag längtar så efter sol och värme även om det lite verkar som om sommaren har hittat tillbaka hit också.

Jag jobbade till klockan tre idag, var snabbt via butiken innan jag kom hem och sedan parkerade jag mig i solstolen. Satt och dåsade där ett par timmar, när sambon tänkte att han skulle köra till hans föräldrar för att hämta nån grej. Så jag tänker, jag kan hänga med, jag kan springa dit. Det är elva kilometer dit och även om delar av vägen går längs samma rutt som jag ofta springer så känns det helt annorlunda att springa den sträckan när man har ett slutmål. Love transportlöpning!

Direkt efter att jag sagt att jag kan springa dit kom jag på att det kanske inte var den smartaste iden iaf. Där har jag legat i solstolen och knappast druckit tillräckligt och det var ännu ganska varmt ute. Men skam den som ger sig, jag tänkte att i värsta fall får jag väl gå. Vi hade bestämt att jag skulle start före och sen när han mötte mig så sku vi kolla läget, ifall jag vill springa hela vägen eller inte.

Men det gick ju hur bra som helst! Jag brukar inte springa så bra i värme, min fart brukar sänkas och så kan jag lätt få huvudvärk. Nu var ju klockan visserligen närmare sex innan jag kom iväg, jag sprang ju inte mitt på dagen, men iaf. Jag höll en snittfart på 6:04 och det är okej för att vara jag. Eller det är rättare sagt utmärkt. Det är ungefär var jag håller för fart på mina distanspass i dagsläget. I mitt huvud hade jag tänkt mig att allt under 6:30 är bra.

Imorgon eller på söndag blir det veckans sista pass, beroende på hur kroppen känns.  Jag vill få in ett långpass på 15 kilometer innan resan. Jag har på känn att jag knappast kommer att springa långt under resan. Fast i.o.f.s. så gick det ju  bra i värmen idag, så man vet aldrig.

Trevlig helg!