Idag hade jag möjlighet att sluta lite tidigare på jobbet och eftersom jag skulle springa hem så hann jag med en lite längre runda. Jag älskar att mina långpass nuförtiden definieras av hur mycket tid jag har på mig, inte hur långt jag kommer att orka.

Tanken var att jag skulle springa en extra krok för att få till 21,1 km. Ett eget litet varv, dagen efter. Min vanliga rutt hem från jobbet mäter strax under 19 km, och nu ville jag komma över 20 kilometers gränsen.

Gjorde jag det? Nej… Min mage började krångla nånstans vid 18 km och eftersom jag nästan var hemma så tänkte jag. F*** it. Jag springer direkt hem istället. Det är inte värt att pressa mig till 21,1 och sedan lida av magen flera dagar efteråt. Nu hann jag hem innan katastrofen var ett faktum. Jag har skrivit om att jag lider av löparmage ibland, inte kul kan jag tala om för er.

Nu blev rundan strax över 19 kilometer, så alltid något. Totalt slutade veckans löpsaldo på 49 kilometer. Åh vad härligt det skulle ha varit med en extra kilometer, så skulle det ha varit över 50, men… Nästa vecka…

Nu är det hockey som gäller. Heja Finland!