Det går inte riktigt som jag vill med träningen för tillfället. Det går, men känslan är inget vidare. Jag får kämpa mycket mer än vad jag skulle vilja. Jag kan inte ens skylla på värmen, för sommaren är borta. Igår var jag t.o.m. tvungen att springa med jacka. I juni!

Gårdagens runda blev tio kilometer. Tio väldigt kämpiga kilometer. Pulsen var hög, farten var låg och känslan var allmänt blä. Okej, jag sprang en kuperad runda och det blåste stormvindar, men jag är mest orolig över känslan. Det känns inte lätt att springa för tillfället. Oftast brukar det lätta efter att jag sprungit en stund, det tar en stund för mig att komma igång, men igår var det mest jobbigt hela tiden.

Samtidigt så vet jag ju att det ibland kommer svackor och så mitt i allt så lättar det. Det är bara jobbigt när jag är mitt i svackan. Jag vill ha lättnaden nu! Nu blir nästa löptur först på söndagen. Då hade jag tänkt mig långpass, springa hem(åt) från jobbet igen. Jag hoppas på bättre känsla då.