Ibland kan jag nästan bli irriterad på mig själv och att jag inte lär mig. Jag ska bli personlig här en stund. Jag är 33 år och har haft mens i si så där 20 år. Förra veckans träningspass gick inget vidare, jag kände mig orkeslös och hade ingen energi i kroppen. Jag tyckte att kroppen inte svarade som jag ville och allting kändes skräp.
Igår råkade jag komma över ett blogginlägg om hemoglobin. Mitt är aldrig speciellt högt, jag brukar t.ex inte få donera blod då värdet ska vara över 125. Jag brukar ligga i gränszonen och har inte ens mer försökt ge blod. För det är alltid för lågt.
Känner du dig ständigt trött och hängig? Då kan det löna sig att kolla upp ditt hemoglobin. Det kan vara en orsak till håglösheten och att du flåsar i trappor.
Att jag inte tänkt på det. *slår mig själv i pannan* Järnbrist. Det är så självklart nu i efterhand. Förra veckan var det alltså den tiden i månaden igen och ibland påverkar det mig mer. Och varje gång blir jag lika konfunderad och kan inte lägga ihop två plus två. Högst antagligen var det det som påverkade min träningsprestation. Jag hade inte plötsligt blivit mycket sämre, utan det fanns en bakomliggande orsak.
0
Hmmmm, den orsaken brukar jag aldrig tänka på. Fast när jag tänker efter är det ju inte så konstigt att hormoncykeln påverkar träning och prestation.
Det påverkar nog säkert mer än man tror, men varje gång glömmer jag bort det… Och funderar vad det är för fel på mig 🙂
Tack för påminnelsen. Jag brukar inte heller koppla ihop två och två….
Varsågod bara 🙂 Det kan vara bra att komma ihåg vid den tidpunkten i månaden, att äta mera järn