Jag försöker smyga igång träningen försiktigt igen och börjar lugnt med yoga. Det har varit mycket de senaste dagarna, men jag känner mig okej nu. Det har också varit en delorsak till min nedstämdhet och till min olust till träning. Nu börjar det i alla fall kännas som om jag är ute på andra sidan och som om det har vänt.

Idag fick det bli ett kort pass yoga. Inget avancerat, utan ett 20 minuters program med lugna rörelser. Yogan hjälper mig att hitta fokus, nu när jag har upptäckt youtube och alla dess yogavideon. Jag har lärt mig att korta program fungerar bäst för mig. Jag är inte där ännu att jag kan koncentrera mig i längre stunder än det. Dessutom är jag ju inte direkt bra på yoga. Vissa rörelser är svåra och jag är så stel så stel. Gör jag längre än 20 minuter blir det för tungt helt enkelt.

Ibland är det bra med ett längre pass förstås, ifall jag vill att det ska vara tungt. Det ville jag inte idag. Idag ville jag bara varva ner efter jobbet och ta det lugnt. Inte stressa, utan bara andas i ett lugnt och behagligt tempo. Inga svåra rörelser, inga komplicerade ställningar, utan nice and easy. Samtidigt ändå känna att jag gjort något, känna att jag tränat. Den här veckan har träningen verkligen lyst med sin frånvaro. Så här lite har jag inte tränat på evigheter, om jag inte varit sjuk och tvingats till ett längre uppehåll.

Idag var det första gången på hela veckan som jag hade lust att träna. Jag såg framemot det och det var kul medan jag gjorde det. Inte bara att njutningen kom efteråt, utan jag njöt medan. Yoga har ofta den effekten på mig. Det är relativt nytt för mig, och det finns alltid nya saker att lära sig. Nya program att upptäcka och nya rörelser att bemästra. En stor potential till förbättring och utveckling helt enkelt.