Det har gått en vecka sedan jag startade med min yogautmaning. Jag har yogat konsekvent nu åtta dagar i rad. Det känns i kroppen kan jag lova. Pass nummer sex var ett rejält pass för magen och bålen och jag har fortfarande träningsvärk. Pass nummer sju var inte mycket lättare, även om det var fokus på andra delar av kroppen. Idag kom lindringen. Ett lugnt pass med fokus på meditation och andning. Vilket nästan visade sig vara svårare än de tuffa (mag)övningarna…

Jag hade problem med att hitta lugnet och andas. Tankarna vandrade och jag kunde inte koncentrera på att vara här och nu. Jag hade i.o.f.s sprungit innan och var kanske för mycket uppe i varv efter det. Jag gjorde nämligen mitt yogapass direkt efter. Jag tog bara av mig ytterkläderna, startade videon och började. Kanske jag borde ha pausat lite innan yogan för att hinna landa efter löpningen. Jag tänkte inte på att det kunde behövas. Jag bara pang på, nu kör vi.

I övrigt tycker jag att min yogautmaning går bra. Vissa rörelser är fortfarande omöjliga, medan andra går betydligt bättre redan. Jag tycker att jag kommer djupare i mina positioner och att jag inte är lika stel mer. T.ex nedåtgående hunden (downward dog) går bättre. Inte precis att jag har hälarna i marken, men bättre i alla fall. Det där med att få hälarna i marken är svårt i många positioner för mig. Idag skulle vi även sitta på huk i olika omgångar, trycka armbågarna mot knäna och hålla ryggen rak. Omöjligt! Jag tippade än fram, än bak och nej! Det var inte vackert och absolut ingen viloposition för mig. Instruktören på videon bara ”andas”. Jag frustade och pustade och hittade ingen ro.