Måndagens planerade långpass blev inställt och jag har inte sprungit sedan dess. Jag har nog tränat, bland annat styrka igår, men det har inte blivit någon löprunda. Idag kände jag mig redo för att springa igen. Fortfarande inget långpass, men ett helt vanligt distanspass blev det i alla fall. Dessutom ett med bra tempo och med en betydligt bättre känsla i kroppen än på måndagen. Jag hoppas att måndagens pass bara var en parentes och att jag nu igen är tillbaka till en god löpform.

Dagens pass gick nästan bättre än jag hade vågat hoppas på. Eftersom jag styrketränade igår och dessutom har galen träningsvärk lite överallt i kroppen, hade jag inte så höga förhoppningar på passet. Känslan efter måndagens sämre löptur spökade fortfarande i huvudet och jag var smått orolig över hur kroppen skulle reagera idag. Jag oroade mig i onödan och kroppen svarade precis som jag ville. Det fanns tryck i benen igen, flåset var med mig och andningen fungerade.

Dagens löprunda slutade på strax under sju kilometer, med ett medeltempo som är bra för mig i dagsläget. Jag kollade knappt på pulsklockan medan jag sprang, utan sprang bara på känsla. Det var inte så att jag försökte springa fort, utan det kom naturligt. Jag lät kroppen bestämma tempot och höll varken tillbaka eller pushade. En feel good runda på känsla helt enkelt. Precis vad jag behövde för självkänslan efter måndagens sämre pass då inget stämde. Nu fick jag igen bekräftat att jag visst kan springa och t.o.m springa fort.

Imorgon är tanken att springa mitt planerade långpass. Jag har en runda i huvudet som jag vill springa och jag hoppas att kroppen är med mig även imorgon. Rutten är nämligen det längsta jag i så fall sprungit på evigheter. Jag kommer att gå enligt dagsform imorgon och bestämmer mig imorgon först om det blir långpass eller inte. Dagens löprunda indikerade i alla fall att det inte borde vara några problem med att springa långt imorgon.