Jag tycker om att känna mig stark, men gör inte tillräckligt för att utveckla den sidan av mig. Min styrketräning består mest av övningar för att göra mig till en bättre löpare. Det har varit  med lätta vikter, med bara kroppsvikt eller plyometrics. Väldigt sällan eller snarare aldrig med tunga vikter. Vad som sedan är tunga eller lätta vikter är väl upp till en själv och ens egna förmåga. Jag har hantlar på 3 kg, 5 kg och en skivstång som går upp till 20 kg. Var och en kan göra en bedömning om det är lätt eller tungt. Sedan beror det förstås på övningen också.

När man har semester hinner man både med styrketräning och promenader på isen

Jag brukar träna styrka en gång i veckan och gör då en genomkörare av hela kroppen. Ingen egentlig plan eller tanke bakom övningarna, utan bara att göra. Känslan efteråt har varit sådär. Jag har aldrig riktigt förstått varför tidigare. Jag råkade lyssna, eller råkade och råkade, jag lyssnar alltid på sitt inte still podden och där talade de om styrketräning. Om att man inte kan vara nöjd om man inte har en plan. För man vet inte när man är klar typ. Eller något liknande. Det lät i alla fall klokt när de sa det och jag förstod precis vad de menade.

Så har det varit för mig. Jag lallar runt i en halv timme, 45 minuter kanske. Gör några knäböj, lite utfall, en armhävning eller två. 10 på ena benet, 12 på andra. Eller vete fan, jag räknar inte. Jag gör tills jag tycker att det räcker eller jag inte orkar mer. Undrar sedan varför jag inte ser en utveckling eller inte märker några resultat.

Nu får det vara slut på det. Jag tycker om att ha en plan i min löpning och ska från och med nu ha en plan för min styrketräning också. Idag var första gången jag gjorde enligt ett schema. Jag hade bestämt vilka övningar jag skulle göra och hur många. Jag gjorde två varv av 12 olika övningar, plus tre olika core övningar mot slutet. Jag har ingen aning om det var en bra plan eller inte, men det var i alla fall en plan. Jag blev svettig. Jag blev skakig i både armar och ben. Och jag kände mig riktigt nöjd mot slutet. Det kändes som om det tog på de rätta ställena.

Proffsbloggare som jag är förresten 🙂 Vem skriver annars att en var till frisören och visar inte upp en bild på resultatet?