Milen är min hatkärleks distans när det kommer till lopp. Det är jättelångt  ifall jag vill försöka slå personbästa. Då måste jag maxa och det är jobbigt från början till slut. På träning är det däremot nästan den bästa distansen. Speciellt nu när jag är i sådan form att jag kan springa milen vilken vanlig dag som helst efter jobbet. Det är inte ett långpass och kräver inga såna förberedelser, som tid, mat, energi, mental uppladdning… Men det är inte heller en kort lufsrunda runt kvarteret. Det tar över en timme och är ett bra pass helt enkelt.

Idag hade jag siktat på att springa just milen efter jobbet. Jag ville inte springa längre, eftersom jag försöker spara benen till söndagens långpass. Samtidigt vill jag få upp kilometermängden på veckan. Då börjar det krävas att även mina andra pass är längre än 6-7 kilometer. Jag springer för tillfället tre gånger i veckan och veckomängden brukar ligga kring 30. Jag vill öka på mängden till 35 kilometer till att börja med. Jag måste fundera på ifall jag ska lägga till ett löppass i veckan för att få upp mängden. I så fall på bekostnad av yogan. Kanske yoga varannan vecka och då springa tre gånger. Och varannan vecka ingen yoga och fyra löppass.

Dagens löppass var i alla fall helt okej. Det var väldigt dammigt ute och jag hostade mycket. När jag kom hem kändes det som om jag ätit grus. Det bara gnisslade om tänderna och ansiktet var ”smutsigt”. Löpningen kändes bra och jag knallade på. Lagom mycket kläder på för en gångs skull. Mot slutet började jag få ont i magen och jag drabbades igen en gång av löparmage. Mitt testande av mjölkfria produkter har inte precis hjälpt. Fast tja, jag är inte direkt konsekvent i mina val heller… Mer om det i ett skilt inlägg tror jag.