När det står valfri träning eller vila i träningsplanen, väljer jag att cykla. Jag har börjat gilla cykling mer och mer och det blev igen ett långt pass. Den här gången på grusvägar och tempot blev därefter. Direkt jag kom ut på asfalt gick det fortare, men på grusvägen kändes det som om jag inte kom framåt alls. Jag trampade och trampade, men det hände inget. Vägen var i gräsligt skick och det tog mer ont i armarna än i benen. Alla guppar och gropar gjorde det svårt att hålla ett högt tempo.

En av orsakerna till att jag gillar att cykla är att det känns skonsamt. När jag cyklar har jag lägre puls och kan cykla längre innan det blir slitsamt. Jag kan utan större problem cykla 30 kilometer och vara återhämtad nästa dag. Skulle jag springa samma sträcka, krävs det längre återhämtning. Det är en rolig känsla att ha att veta att jag kan cykla långt. Jag drömmer om att cykla riktigt långt. Vätternrundan långt…

Imorgon återstår det att se ifall det var smart för mig att cykla idag. Imorgon ska jag nämligen springa intervaller igen. Kanske jag inte har de piggaste benen och att det hade varit bättre för mig att vila idag. Men cykel är ju så kul!