Idag är det sista dagen av min semester, imorgon återgår jag till jobbet. Tillbaka till rutiner och till vardagen. Skönt på ett sätt, men jobbigt på ett annat. Det har varit skönt att inte ha något inplanerat under semestern. Ingen resa den här gången, utan bara ta dagen som den kommer. Semestern har känts längre på det här sättet och jag känner mig mer utvilad än efter en resa. Jag har haft tid till att inte göra något. Tid att ta det lugnt och bara ligga i solstolen och slappa. Tid till att träna mer. Nu när jag börjar jobba igen blir allting mycket svårare. Det blir ett pusslande att få till träningen.

Under semestern kunde jag träna som jag ville. Det blev mycket morgonlöpning på grund av värmen, men jag gjorde ändå alla planerade pass. Jag återhämtade mig bra mellan träningen och fick till två riktigt lyckade träningsveckor. Precis vad jag var ute efter och en bra boost för självförtroendet med bara fem veckor kvar till maraton. Den här veckan är ännu en mängdvecka med mycket löpning, innan det är dags att trappa ner. Ett långt långpass väntar, det längsta i träningsprogrammet. Intervallerna blir längre och jag borde landa på en 55 kilometer den här veckan.

Frågan är bara när jag ska hinna/kunna springa när jag ska jobba också. Långpassets längd är 3 timmar och 20 minuter. Det springs inte så där bara en kväll efter jobbet. Och fungerar inte som morgonlöpning heller. Det ena intervallpasset ska ta 1 timme och 45 minuter. Det är på gränsen ifall jag vill/orkar springa det efter jobbet heller. Intervaller på morgonen innan frukost är inte en lyckad kombination för mig. Jag vill liksom inte bara göra passen, de ska ha kvalitet också. Annars kan jag lika gärna mysjogga runt kvarteret.

Ungefär så här tänker jag mig min träningsplan för den här veckan:

Måndag: vila/yoga
Tisdag: löpning, långa intervaller
Onsdag: vila eller valfri träning
Torsdag: löpning, korta intervaller
Fredag: styrketräning
Lördag: vila
Söndag: löpning, långpass