För att citera Tomas Ledin, Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända. Ungefär så känns det just nu. Knappt hann jag anmäla mig till loppet innan det är dags att springa. Nummerlappen är hämtad, jag vet när och var starten går. Jag har ätit och druckit. Laddat upp. Tvättat mina träningskläder. Lackat naglarna. Alla förberedelser är gjorda. Nu ska jag bara förbereda mig mentalt ännu. Jag börjar vara ivrig på att få springa. Det ska bli kul med lopp.

Det är något särskilt med lopp. Stämningen är alltid speciell, alla är glada och trevliga. Redan när jag hämtade ut nummerlappen idag kände jag ivern. Alla är i samma situation. Även om man inte känner varandra, så hälsar man kanske. Frågar vad de ska springa för distans. Önskar lycka till och hejar på varandra. Det är en gemenskap. Jag springer alltid för mig själv och löpning kan vara ganska ensamt. Men lopp alltså, det är bäst! Dessutom är det alltid mycket folk ute och hejar på Paavo Nurmi. Det brukar vara feststämning inne i stan.

Klockan 12:20 går starten och sedan är det bara fullt ös som gäller. Jag ska utmana mig själv och pressa mig till att springa fortare än vad jag gör på träning. Våga ta i och lita på att jag orkar hela vägen. Inte mysig joggingrunda, utan tempopass. Jag vill springa fort imorgon. Nu kör vi!