Nu menar jag inte hungern som sugen på att springa långlopp igen, utan hungern som att jag är vrålhungrig. Fortfarande. Den här hungern är inte att leka med. Det känns som om jag äter hela tiden. Allt och lite till. Min mage är ett bottenlöst hål. Det känns som om jag inte blir mätt vad jag än äter. Då ska ni veta att jag minsann har ätit sedan söndagens maraton.

Jag tycker att jag hade gjort en bra uppladdning innan loppet. Ätit bra och mycket på fredagen och på lördagen innan loppet. Ätit en bra frukost på hotellet på söndagen. Magen fungerade bra under loppet. Jag tog sportdryck vid vätskestationerna och tyckte att jag fick energi av det. Jag åt av mina egna chokladnötter och dextrosol och det hjälpte. Jag hade inga energisvackor under loppet, utan allting fungerade. Vid målgång fick vi en flaska vatten och en flaska med någon form sportdryck/vätskeersättning. Jag har inte testat den, för jag hade köpt en egen och drack av den. Jag har även druckit resorb, både innan och efter loppet.

Efter loppet på hotellrummet åt jag macka, chips, godis, iskaffe och bubbel. Allt på en gång. Till kvällen hade jag bokat bord på favoritrestaurangen i Tallinn, Ribe. Det är tredje gången jag ätit där och det är fortfarande lika bra. Väldigt proffsigt, god mat, bra service, mysigt ställe. Allt är bra. Ta det som ett tips, Ribe. Det blev en trerätters avsmakningsmeny med det tillhörande vinpaketet. Tartarbiff till förrätt, lax till huvudrätt och ”cheesecake” till efterrätt. Desserten i sig är orsak nog att besöka restaurangen. Helt i min smak. Vitchokladmousse, mangosorbet, passionsfrukt och knäck. Ja tack!

Är det vanligt att vara så här hungrig efter långlopp? Någon som känner igen sig? Det har gått fyra dagar sedan jag sprang och hungern har ännu inte lagt sig…