Äntligen känner jag mig redo för träning igen. Min planerade cykeltur till och från frisören kändes bra och som om förkylningen inte längre hindrar mig från att träna. Visst var jag lite snorig, men sen igen blir jag alltid snorig av att cykla. Jag har inte tränat idag, främst för att jag inte vill förstöra min fina frisyr. Imorgon tänkte jag ge träningen ett försök. Jag kommer knappast att springa. Jag kommer antagligen att göra ett lättare styrkepass.

Jag vill inte gå ut för hårt. Dels på grund av min förkylning och dels för att jag inte gjort något sedan jag sprang mitt maraton. Träningsuppehållet blev lite längre än jag planerade ursprungligen, men nu känner jag mig verkligen redo för träning. Den här veckan kommer ännu att bli en lugn vecka. Ifall jag styrketränar imorgon, gissar jag att jag kommer att få brutal träningsvärk. Oberoende vad jag gör för övningar, eller med hur lätta vikter jag tar. Torsdag och fredag är långa dagar på jobbet och då finns inte mycket tid till träning. Det passar utmärkt för mig. Kroppen får extra vilodagar och tid att återhämta sig.

På söndagen blir det kanske en första löprunda. Då räknar jag med att både förkylningen och den eventuella träningsvärken är helt borta. Då har det i så fall gått tre veckor sedan jag sprang. På tre veckor har vädret ändrat från att springa i shorts på loppet, till att nu vara tvungen att ta fram löparjackan och långa tights. Det blev höst och kallt medan jag inte tränade. I morse var det tre grader ute. Tre! Glöm höst, det är ju för tusan vinter.