Ledig helg och fint väder betyder bara en sak. En helg på stugan. Tydligen hade många andra också samma tanke, för jösses vilken färjkö det var när vi skulle hem. Värre än på midsommar. Vilket säkert beror på att de bara kör med en halv timmes mellanrum. På den tredje färjan rymdes vi i alla fall med, en timme senare än vi räknat med. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan det roliga.

Som jag har sett framemot höstmys och en helg på stugan. Jag har inte varit på stugan sedan augusti tror jag. Innan Tallinn maraton. Först var det så mycket inför Tallinn, sedan var det Tallinn maraton, sedan har jag jobbat, sedan har jag varit sjuk, men nu jäklar. Höstmys och stughelg.

Vädret kunde inte ha varit bättre. Eller okej då, det kan alltid vara varmare, men det var åtminstone solig och fint. Och hyfsat varmt ändå. Inte ens jag frös. Så mycket. Klart att man måste ha kläder på sig och elda och så, men nu var det mest mysigt. Tända ljus, dricka rödvin, basta och fixa i trädgården. Jag är inte alls redo för vinter ännu, utan hoppas på många fler stugvistelser. Jag har mest njutit.

Idag var jag på en kort promenad. Det har inte blivit någon löpning ännu, men idag testade jag lite på att springa när jag var och gick. För att se hur pulsen reagerar efter min förkylning. Det kändes ändå helt okej. Nästa vecka tror jag nog det blir löpning. Åtminstone kan jag dra upp tempot på mina promenader utan att det blir för jobbigt. Jag tror jag bara måste riva av plåstret. En kort löptur på fyra kilometer för att testa hur det känns.

Jag är nu redan rastlös av att inte träna. Vad gör man egentligen på en ledig dag? Om man inte springer långpass på tre timmar eller tränar annars? Ifall det var soligt och varmt är det förstås en annan sak, då skulle jag bara slappa i solstolen. Men om det är som nu, höstrusk och regn. Vad gör man då?

Jag har medvetet valt att inte träna ännu efter maraton. För det har trots allt bara gått fem dagar. Jag har fortfarande lite ont i knät, även om det är mycket bättre. Det känns av så att säga. Igår var jag på en kort liten promenad för att det var så fint väder. Det kändes helt okej, varken bättre eller sämre. Huvudet är piggt och kroppen är pigg och Garmin säger att jag är återhämtad, men jag väljer att vila ändå.

Jag blir bara rastlös. Jag är van att träna. Det känns som en bortkastad ledig dag om jag inte gör något. Jag har redan städat. Katterna sover och är inte till någon nytta som sällskap. Sam är på jobb. Här sitter jag. Bloggar och kollar på Youtube samtidigt. Klockan är inte ens två och det kryper i kroppen.

Nästa vecka ska jag kanske smyga igång med träningen. Jag brukar börja med promenader. Egentligen gjorde jag väl det första träningspasset efter maraton redan igår. Det är ungefär så jag brukar börja. Med en promenad på några kilometer. Det varierar lite mitt sug efter träning. Ibland tycker jag att det är jätteskönt att inte behöva springa, men så ser jag någon som springer, det är fint väder och då tänker jag. Jag vill också. Och så tänker jag samtidigt, minns du hur tusans ont det gjorde senast du sprang. Hur jobbigt det var. Och så vill jag inte alls springa igen…

Milli the cat har varit lite krasslig den senaste tiden och därför har det varit lite tystare här på bloggen. Jag har haft tanke om att skriva, men inte haft tid eller ro. Nu verkar i alla fall Milli vara sitt normala busiga self igen. Det krävdes bara ett dyrt, men onödigt veterinärbesök och piller. Som vi hade hemma färdigt sedan förra gången han var krasslig. Och som vi inte ens gett. Som vi dessutom var till tre olika apotek för att få. Good times!

På fredagen var jag till veterinären för att han igen matvägrat och spytt. Hon skulle ta blodprov då, men Milli sprattlade för mycket. Det blev inte till något. Istället fick jag medicin på recept och lugnande som vi skulle ge innan nästa besök. Direkt vi kom hem från veterinären gick han till matskålen och ville ha mat. Så nu duger det sedan. Han åt glatt och tiggde efter mera.

Hela helgen har sedan gått åt till att fundera på Milli och ifall han är som vanligt igen. Vågar vi fara till stugan och lämna honom ensam. Hur mycket mat kan vi ge när han ändå har spytt upp ibland efter att ha ätit. Ska vi ens fara till veterinären på nytt på blodprov när han verkar normal igen. Är det bara onödigt om proven ändå inte visar något.

Så idag avbokade jag veterinären och Milli äter som vanligt igen. Vi har lugnade medel och diverse piller för långt över hundra euro här hemma. Men vad gör man inte för sin katt. Självklart är det värt det.

Vilken helg jag har haft! Det är säkert inte bara jag som njuter för fullt nu. Sol, vår och värme gör nog så mycket för mitt humör. Det känns som om jag har mycket mer energi och får en massa gjort. Ledig helg och vårväder är en bra kombination.

Under helgen har jag sprungit två gånger. Snabbdistans på fredagen och längre pass idag. Båda i strålande solsken och på lätta ben. Med alldeles för mycket kläder på mig. Kanske jag kan skippa mitt pannband nu och inse att det är vår. Att jag inte behöver bylta på mig alla kläder. Båda mina löppass har i alla fall känts riktigt bra och som om formen är på kommande.

Igår var vi till stugan och spenderade nästan hela dagen där. Utelunch vid terrassen och en massa fixande. Snart är den i sådant skick att vi kan sova över för första gången. Nu börjar den vara städad och redo att inredas. Som vissa längtar efter ännu varmare väder.

Idag har det blivit storstädning hemma. Sommardäck på bilen och tvätt. Städat hela huset. Plockat undan kläder. Jag har till och med rensat rabatter. Det om något säger hur fint väder det varit och hur mycket energi jag haft, om jag rensar.

Nu hinner jag ännu blogga och klockan är inte ens åtta på kvällen. Det är fortfarande ljust ute och humöret är på topp. Imorgon är det jobb som gäller igen, men den här helgen har varit fullproppad med roligt program så det känns som om jag är redo. Eller okej, städning är väl kanske inte roligt, men det är roligt efteråt. När allt skiner igen och ser fräscht ut.

Nästa vecka, bring it.

Den här veckan blev som planerat, precis som jag anade att det skulle bli i mitt senaste inlägg. Mycket jobb, ingen träning. Jag har jobbat från morgon till kväll känns det som. Jag har varken hunnit träna innan eller efter jobbet, men jag har inte heller haft lust. Det har varit mycket på jobbet, det har nästan varit skönt att inte behöva klämma in träningen också. Lite har jag försökt stretcha ut kroppen, men mest har jag bara tagit det lugnt.

Nästa vecka har jag semester och då hoppas jag kunna träna desto mer. Dessutom hoppas jag att en lugnare träningsvecka gjort något för formen. Att jag har blivit bättre och att jag nu kommer att ha extra mycket energi till träning. Jag vet ju att det är bra för mig att ta det lugnt ibland. Låta kroppen återhämta sig, för att sedan komma tillbaka ännu starkare. Nu är i alla fall ivern hög till träning igen när jag är ledig.

Jag är helt klart på bättringsvägen från corona. Jag har jobbat både igår och idag och det går mot det bättre. Igår var jag fortfarande trött, men idag känner jag mig redan nästan som mig själv. Jag blir inte lika slut, inte lika andfådd och det känns inte tungt längre. Nästan som vanligt med andra ord.

Jag har inte tränat något ännu, men kanske senare i veckan. Jag skulle i princip hinna på en promenad innan jag ska på jobb imorgon. En lugn, kort promenad. I dagsljus. För att lite testa på kroppen. Lugnt och försiktigt förstås, men det borde inte vara ett problem eftersom det ändå gått bra att jobba. På söndagen kändes det ännu som om jag aldrig skulle bli frisk, men nu känner jag mig nästan som vanligt.

Jag vill/vågar fortfarande inte ta i och träna, men en promenad borde nog funka. Jag tänker lite liknande som efter maraton. Inte ens byta om till träningskläder, utan bara gå runt kvarteret typ. För att lite få känna mig som en tränande person, utan att för den delen ta ut mig. Inte bli svettig, inte flåsig, utan mer vardagsmotion och rörelse.

Annars då? Det är visst första advent på söndagen. Hjälp! Med andra ord är det hög tid att börja fundera på julklappar. Jag vet ju vad jag själv önskar i alla fall 🙂