Det är den tiden på året igen då det är mycket. Kalas, fixa inför kalas, fixa inför semester. Köpa det ena och köpa det andra. Boka, beställa, fixa och ha sig. Med den konsekvensen att jag inte hinner träna.

Idag har jag först jobbat morgontur som vanligt. Sedan blivit och shoppat efter jobbet. Sedan till bibban för att låna böcker inför semestern. Så handla. Sen hem för att laga mat och städa. Så kom jag på att jag skulle byta gardiner och borde vattna mina blommor i trädgården. Och så bloggen. Och så skulle jag ju träna också. Det är likadant varje år vid den här tiden, och inför julen. Så mycket att göra och så lite tid.

Imorgon borde jag åtminstone hinna träna. Då ska jag bara jobba först, men inget extra på kvällen. För jag märker nog att jag behöver träningen. Även om jag kan vara trött, blir jag piggare av att träna. Ibland är det skönt att bara ta en lugn promenad, men ibland är det skönt att blåsa ur kroppen. Imorgon blir det säkert ett mellanting.

Just nu tycker jag det är ganska kul att springa det som jag kallar för halvlångt och halvhårt. Typ tio kilometer i 7:00 tempo. Inte jättelånga långpass, men inte heller jättefort. Det är ett pass där jag brukar känna mig stark. Det är lite på gränsen till för långt, tidsmässigt, att springa efter jobbet, men imorgon slutar jag redan klockan tre. Då borde jag lätt hinna springa det innan det är dags för middag.

Semestern är över för den här gången. Poff sa det bara, imorgon ska jag på jobb igen. Den här semestern har varit en aktiv en, jag har fått mycket gjort. Både träningsmässigt och annat. Jag har till exempel bytt mylla (!) på mina saintpaulia blommor. Jag borde ha gjort det för länge sedan, men de blommar alltid, så det har inte blivit av. Men nu så. Nu har jag bytt mylla och delat på dem, så vi får se hur länge de klarar sig…

Idag sprang jag veckans sista träningspass. Årets längsta faktiskt, 13,5 kilometer. Det är kul att vara uppe på lite längre längder igen, även om jag mest fokuserar på att bli snabb just nu. Förr eller senare vet jag ju att jag är tvungen att lägga till långa långpass i min träningsrutin, ifall jag vill springa maraton, och då är det bra att ha en grund att stå på. Det är mycket lättare att gå från 13,5 kilometer till 20, än att gå från 8 till 20. Planen är att springa längre pass en gång i veckan, kring 12 kilometer, fram till maj. I maj sedan springa ett nytt testlopp och därefter göra upp en ny plan. Då kommer jag högst antagligen att öka på längden på långpassen.

Nästa vecka kommer det att krävas lite mer träningsplanering av mig igen. Det är alltid en skön sak med att vara ledig, att jag kan träna som jag vill. När jag vill, utan att vara tvungen att anpassa mig till tider. Nästa vecka blir det också simning igen och det ser jag framemot efter en veckas paus. Har jag förresten berättat att jag köpt nya simglasögon? Det blev genast roligare att simma när jag ser något och inte är tvungen att justera dem hela tiden.

Ledig helg och fint väder betyder bara en sak. En helg på stugan. Tydligen hade många andra också samma tanke, för jösses vilken färjkö det var när vi skulle hem. Värre än på midsommar. Vilket säkert beror på att de bara kör med en halv timmes mellanrum. På den tredje färjan rymdes vi i alla fall med, en timme senare än vi räknat med. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan det roliga.

Som jag har sett framemot höstmys och en helg på stugan. Jag har inte varit på stugan sedan augusti tror jag. Innan Tallinn maraton. Först var det så mycket inför Tallinn, sedan var det Tallinn maraton, sedan har jag jobbat, sedan har jag varit sjuk, men nu jäklar. Höstmys och stughelg.

Vädret kunde inte ha varit bättre. Eller okej då, det kan alltid vara varmare, men det var åtminstone solig och fint. Och hyfsat varmt ändå. Inte ens jag frös. Så mycket. Klart att man måste ha kläder på sig och elda och så, men nu var det mest mysigt. Tända ljus, dricka rödvin, basta och fixa i trädgården. Jag är inte alls redo för vinter ännu, utan hoppas på många fler stugvistelser. Jag har mest njutit.

Idag var jag på en kort promenad. Det har inte blivit någon löpning ännu, men idag testade jag lite på att springa när jag var och gick. För att se hur pulsen reagerar efter min förkylning. Det kändes ändå helt okej. Nästa vecka tror jag nog det blir löpning. Åtminstone kan jag dra upp tempot på mina promenader utan att det blir för jobbigt. Jag tror jag bara måste riva av plåstret. En kort löptur på fyra kilometer för att testa hur det känns.

Jag är nu redan rastlös av att inte träna. Vad gör man egentligen på en ledig dag? Om man inte springer långpass på tre timmar eller tränar annars? Ifall det var soligt och varmt är det förstås en annan sak, då skulle jag bara slappa i solstolen. Men om det är som nu, höstrusk och regn. Vad gör man då?

Jag har medvetet valt att inte träna ännu efter maraton. För det har trots allt bara gått fem dagar. Jag har fortfarande lite ont i knät, även om det är mycket bättre. Det känns av så att säga. Igår var jag på en kort liten promenad för att det var så fint väder. Det kändes helt okej, varken bättre eller sämre. Huvudet är piggt och kroppen är pigg och Garmin säger att jag är återhämtad, men jag väljer att vila ändå.

Jag blir bara rastlös. Jag är van att träna. Det känns som en bortkastad ledig dag om jag inte gör något. Jag har redan städat. Katterna sover och är inte till någon nytta som sällskap. Sam är på jobb. Här sitter jag. Bloggar och kollar på Youtube samtidigt. Klockan är inte ens två och det kryper i kroppen.

Nästa vecka ska jag kanske smyga igång med träningen. Jag brukar börja med promenader. Egentligen gjorde jag väl det första träningspasset efter maraton redan igår. Det är ungefär så jag brukar börja. Med en promenad på några kilometer. Det varierar lite mitt sug efter träning. Ibland tycker jag att det är jätteskönt att inte behöva springa, men så ser jag någon som springer, det är fint väder och då tänker jag. Jag vill också. Och så tänker jag samtidigt, minns du hur tusans ont det gjorde senast du sprang. Hur jobbigt det var. Och så vill jag inte alls springa igen…

Milli the cat har varit lite krasslig den senaste tiden och därför har det varit lite tystare här på bloggen. Jag har haft tanke om att skriva, men inte haft tid eller ro. Nu verkar i alla fall Milli vara sitt normala busiga self igen. Det krävdes bara ett dyrt, men onödigt veterinärbesök och piller. Som vi hade hemma färdigt sedan förra gången han var krasslig. Och som vi inte ens gett. Som vi dessutom var till tre olika apotek för att få. Good times!

På fredagen var jag till veterinären för att han igen matvägrat och spytt. Hon skulle ta blodprov då, men Milli sprattlade för mycket. Det blev inte till något. Istället fick jag medicin på recept och lugnande som vi skulle ge innan nästa besök. Direkt vi kom hem från veterinären gick han till matskålen och ville ha mat. Så nu duger det sedan. Han åt glatt och tiggde efter mera.

Hela helgen har sedan gått åt till att fundera på Milli och ifall han är som vanligt igen. Vågar vi fara till stugan och lämna honom ensam. Hur mycket mat kan vi ge när han ändå har spytt upp ibland efter att ha ätit. Ska vi ens fara till veterinären på nytt på blodprov när han verkar normal igen. Är det bara onödigt om proven ändå inte visar något.

Så idag avbokade jag veterinären och Milli äter som vanligt igen. Vi har lugnade medel och diverse piller för långt över hundra euro här hemma. Men vad gör man inte för sin katt. Självklart är det värt det.

Vilken helg jag har haft! Det är säkert inte bara jag som njuter för fullt nu. Sol, vår och värme gör nog så mycket för mitt humör. Det känns som om jag har mycket mer energi och får en massa gjort. Ledig helg och vårväder är en bra kombination.

Under helgen har jag sprungit två gånger. Snabbdistans på fredagen och längre pass idag. Båda i strålande solsken och på lätta ben. Med alldeles för mycket kläder på mig. Kanske jag kan skippa mitt pannband nu och inse att det är vår. Att jag inte behöver bylta på mig alla kläder. Båda mina löppass har i alla fall känts riktigt bra och som om formen är på kommande.

Igår var vi till stugan och spenderade nästan hela dagen där. Utelunch vid terrassen och en massa fixande. Snart är den i sådant skick att vi kan sova över för första gången. Nu börjar den vara städad och redo att inredas. Som vissa längtar efter ännu varmare väder.

Idag har det blivit storstädning hemma. Sommardäck på bilen och tvätt. Städat hela huset. Plockat undan kläder. Jag har till och med rensat rabatter. Det om något säger hur fint väder det varit och hur mycket energi jag haft, om jag rensar.

Nu hinner jag ännu blogga och klockan är inte ens åtta på kvällen. Det är fortfarande ljust ute och humöret är på topp. Imorgon är det jobb som gäller igen, men den här helgen har varit fullproppad med roligt program så det känns som om jag är redo. Eller okej, städning är väl kanske inte roligt, men det är roligt efteråt. När allt skiner igen och ser fräscht ut.

Nästa vecka, bring it.

Den här veckan blev som planerat, precis som jag anade att det skulle bli i mitt senaste inlägg. Mycket jobb, ingen träning. Jag har jobbat från morgon till kväll känns det som. Jag har varken hunnit träna innan eller efter jobbet, men jag har inte heller haft lust. Det har varit mycket på jobbet, det har nästan varit skönt att inte behöva klämma in träningen också. Lite har jag försökt stretcha ut kroppen, men mest har jag bara tagit det lugnt.

Nästa vecka har jag semester och då hoppas jag kunna träna desto mer. Dessutom hoppas jag att en lugnare träningsvecka gjort något för formen. Att jag har blivit bättre och att jag nu kommer att ha extra mycket energi till träning. Jag vet ju att det är bra för mig att ta det lugnt ibland. Låta kroppen återhämta sig, för att sedan komma tillbaka ännu starkare. Nu är i alla fall ivern hög till träning igen när jag är ledig.