Jag är så redo för träning nu. Jag är trött på att vara sjuk. Jag är helt klart på bättringsvägen, men kanske inte riktigt hundra procent och därför väntar jag med träningen. Idag hade jag tänkt testa på zumban, men skippade det. Jag är fortfarande beroende av nässpray för att få luft genom näsan och jag snyter mig femtioelva gånger om dagen. Kanske inte den smartaste idén att gå på zumba i det läget. Även om jag säkert tagit det lugnt, eftersom jag inte kan koreografin och allt är nytt och så. Men ändå… Jag är stolt över mig själv. Jag har blivit smartare med åren.

Tidigare hade jag säkert tränat i det här tillståndet. Jag känner mig i princip frisk, detta snor och stoppade näsa är de enda symptomen. Tidigare hade jag antagligen valt att träna i alla fall. För att det börjar krypa i kroppen och för att jag vill ”testa lite”. Se hur det känns, även om jag innerst inne vetat att det är alltför tidigt för att träna. Jag är glad över att jag blivit smartare och har vett nog att vänta ut det. Jag vill nämligen inte bli förkyld igen.

Imorgon kommer det att bli ett första test till träning. Jag ska till frisören och jag har tänkt cykla dit. De är strax under två kilometer dit och det blir verkligen en mjukstart. Jag lär snabbt märka hur kroppen känns. Blir jag flåsig, är det jobbigt, får jag huvudvärk och en allmän sjukdomskänsla. Eller är allt frid och fröjd och kan jag kanske träna senare i veckan. Jag hoppas självklart på det senare alternativet. Motivationen och lusten till att träna är hög just nu.