Som jag njuter av att springa just nu. Det är så fint ute med all snö som kommit. Riktigt härligt vinterlandskap. Det bästa av allt är att det inte är halt för tillfället. Jag behöver inte använda mina icebugs, utan jag kan springa i vanliga löparskor. Icebugsen är bra till mycket, speciellt fästet, men de är klumpiga att springa i. Idag kunde jag springa i mina vanliga skor och det märktes på löpningen. Känslan var mycket bättre, benen var lätta och jag flög fram. Kontrasten blir så stor när jag de senaste gångerna sprungit i icebugs.

Jag hade ingen plan med min löpning idag. Det har jag i och för sig inte haft på hela hösten/vintern. Jag njuter bara av att springa och så blir det vad det blir. Känslan får bestämma. Just nu är känslan riktigt bra. Löpningen rullar på och jag har kommit upp i bra längder på mina pass. Jag behöver inte pressa eller kämpa, utan det känns lätt. Jag skulle säkert kunna springa ännu längre om jag vill, men just nu är jag nöjd. Jag vet att om jag börjar pressa till längre rundor, försvinner också glädjen och njutningen. Det är säkert därför det känns så bra just nu, för att jag inte har något press på mig själv.

Dagens löptur blev nästan tio kilometer, vilket jag nästan är förvånad över. Jag trodde att jag kanske sprungit 5-6 kilometer. Jag har ju klockan på och den piper till vid varje kilometer, men jag registrerade inte det. Jag bara sprang på, var inne i min egna bubbla tills jag kom hem. Kollade på klockan och va?! Tio kilometer? Hur gick det till? Inte för att jag klagar 🙂 Det är den bästa känslan att ha. När löpningen känns lätt och man fortfarande är pigg när man kommer hem. Känslan av att ha kunnat fortsätta springa ännu längre…