Dagens löptur var den tyngsta på länge. Jag har varit inne i ett bra flow med löpningen och alla pass har känts bra. Idag kändes det väl inte direkt dåligt, men mer blaha. Det var tungt att springa idag. Benen var tunga, andningen funkade inte och det var mest kallt och jobbigt. Det är faktiskt helt okej att gå då. Korta av det planerade långpasset och istället gå hem. Jag sprang och gick om vartannat, för det var lite för kallt för att bara gå. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag hade ett sämre pass idag. Kanske gårdagens zumba satt kvar i benen. Kanske jag ätit för lite. Kanske kylan påverkade mig. Eller så var det bara en dålig dag, sämre dagsform helt enkelt.
Jag har sprungit så länge att jag vet att formen går upp och ner. Jag blir inte lika orolig längre, för jag vet att det kommer att vända i något skede igen. Nu för tiden vet jag också att jag inte behöver springa hela vägen för att passet ska räknas. Det är okej att gå ibland, det räknas ändå. Jag har fortfarande tränat och alla pass behöver inte vara att pressa kroppen med blodsmak i munnen. Känns det inte bra i kroppen, kan jag avbryta eller korta av. Jag har blivit mycket bättre på att lyssna på kroppens signaler och träna på känsla och lust.
Imorgon kommer det att bli en vilodag och på söndagen kanske jag springer igen. Det beror lite på vädret, hur jag har tid och lust och hur kroppen känns. Jag tror att dagens pass bara var en tillfällighet och det säkert känns bättre på söndagen igen. Om det inte gör det, kan jag faktiskt gå då också 🙂
