Nyckelfaktorer för maraton

Det här är ett inlägg som jag har velat skriva länge, men jag har varit tvungen att samla tankarna. Trots att det gått nästan ett halvt år sedan mitt maraton, fattar jag inte ännu heller hur bra det gick. Ibland skriver jag inlägg med tanke på vad jag tror att ni vill läsa om. Ibland skriver jag bara random inlägg som visar sig bli populära. Och ibland skriver jag bara för mig själv. Det här är ett sådant inlägg. Ett inlägg jag ska gå tillbaka och läsa när jag tvivlar på mig själv inför framtida lopp. Jag har försökt klura ut vad det var som gjorde att mitt maraton gick så bra. Jag (tror jag) har kommit på mina nyckelfaktorer. Vad jag gjorde rätt i träningen. Detta fungerade för mig, för andra fungerar säkert annat.

Nyckelfaktorer för maraton

Långpass på spånbanan

Då när jag skrev om min satsning mot maraton var den första punkten jag nämnde långpassen. Jag skrev om att jag ville springa ett över 30 kilometer och några på 25 kilometer. Jag visste att sommaren, sol och värme kunde bli ett problem, men jag skulle vara fokuserad på maraton. Jag skulle springa långpassen no matter what.

Sommaren var het, svettig och lång. Något jag i normala fall älskar, men inte när jag ska springa. Speciellt inte när jag ska springa långt. Hela sommaren sprang jag mina långpass på spånbanan. Runt runt runt, tills jag nådde min planerade kilometermängd för det passet. Jag kom aldrig upp i 30 kilometer, men att springa på spånbanan visade sig vara ett vinnande koncept. Något jag kommer att göra fler gånger.

nyckelfaktorer för maraton

Jag kunde springa varv på varv, träna på att fortsätta springa fastän det kändes tungt eller tråkigt. Ha en paus vid varje eller vartannat varv, stanna vid parkeringen för att dricka och fylla på med energi. Jag kunde testa olika sorter av energi att ha på maraton, men samtidigt vara nära hemma ifall magen skulle krascha 😉

Eftersom spånbanan är väldigt kuperad blev det även backträning utan att jag ens tänkte på det. Mina kilometertider på spånbanan var högre (alltså jag sprang långsammare eftersom det är kuperat) än vad jag skulle ha gjort på en platt runda. Det i sin tur gjorde att jag flög fram i Tallinn, när banan där är platt. Jag tänker att säg 25 kilometer kuperat motsvarar 30 kilometer eller mer icke kuperat.

Cykel

På sommaren cyklade jag mer än någonsin och jag började gilla det mer och mer. Jag till och med cyklade då när jag hade valfri träning eller vila på träningsschemat. Då när jag tidigare alltid skulle ha valt löpningen, valde jag i stället cykel. Jag cyklade så mycket att jag började drömma om landsvägscykling och Vätternrundor.

Mina cykelrundor var kring 25-30 kilometer, inte långt för vissa, men för mig var det långt. Det som var bra med att cykla var att det var skonsammare för kroppen och benen. Jag kunde få till ett långt pass både sett till kilometer och tid, men med lägre puls. Jag vet att jag springer mina långpass med för hög puls, speciellt eftersom jag sprang dem på en kuperad bana. Men. Jag tycker det gav mig så mycket annat att springa på spånbanan att jag struntade i pulsen.

När jag cyklade hade jag lättare att hålla pulsen inom rätt spann och för konditionens skull är det ingen skillnad om jag springer eller cyklar. Eller går, skidar, simmar…

När jag cyklade kom jag också upp högre kilometermängd. Mentalt gör det mycket att veta att 30 kilometer inte är så långt trots allt. Det fixar jag lätt. Visserligen på cykel, men allt för att lura hjärnan.

Mental träning

Att springa på spånbanan har många fördelar förutom det jag listade ovan. En av dem är att där sällan var mycket folk. Kan ju också ha att göra med det faktum att jag sprang där klockan sju på en söndag morgon mitt under värmeböljan i juli 😉

Jag övade på målgester i skogen. Jag visualiserade hur jag sprang i mål på min drömtid. Jag ökade takten, log som en fåntratt och sträckte händerna i luften. Jag övade på en slutspurt. Övade på att springa fort när jag var som tröttast. Tränade på att lura hjärnan. Tänka att jag ska springa till det där trädet. Så sprang jag till det trädet, plus lite längre. Inte nästan till det där trädet, utan förbi det. Springa hela vägen till slut och inte bara nästan.

Det visade sig vara ett väldigt lyckat drag, eftersom jag sprang i mål på tiden 4:59:56. Hade jag inte övat på att pressa mig ända till slut hade kanske tiden istället varit 5:00:01. Och ja, jag hade varit besviken. Det kan jag erkänna.

3

2 tankar kring ”Nyckelfaktorer för maraton

  1. Märta

    Klokt att tänka tillbaka på vad som var lyckat i träningen inför ett lopp. Var din målsättning att springa under 5 timmar? Isåfall prickade du det rätt bra 🙂

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Jag följde ett träningsprogram för fem timmar, men det var min utopiska drömgräns 🙂 Jag trodde snarare att jag skulle springa i mål på 5:15-5:20 ungefär.

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *