Knappt hann jag skriva mitt inlägg om vintern, innan den kom. Snön, halkan och kylan. Igår blev det premiär för att springa i snö. Jag hade glömt bort hur jobbigt det känns första gången. Hur tungt det är för benen, hur jag måste trippa fram och ändra löpsteget och hur mycket mina luftrör protesterar. Igår var det inte ens såå kallt, det bara kändes så. Fingrarna frös till is och framsida lår var illröda när jag kom in i värmen igen. Men visst är det fint ute och betydligt ljusare nu med lite snö.

Gårdagens löprunda blev en kortis. Jag hade inte annars heller planerat att springa långt, men jag blev tvungen att korta av det. Jag frös helt enkelt för mycket. Det var inte behagligt att springa, det kändes mest bara jobbigt och kallt. Det blev bättre mot slutet när jag hade fått upp värmen och kommit igång, men vid det laget var jag nästan redan hemma. Mot slutet av rundan kände jag mig mer som mig själv igen och jag kunde ta ut steget. Inte trippa fram, utan springa som vanligt. Ifall vädret fortsätter så här, kommer jag att vara tvungen att springa i mina icebugs. De är jättebra mot halkan, men är tyvärr ungefär de klumpigaste skorna i världshistorien.

Det verkar som om jag får njuta av vintervädret ännu i ett par dagar. Det har lovats soligt och fint väder tills imorgon och jag hoppas på att kunna springa då igen. Jag är nämligen ledig och vill passa på att springa i dagsljus. Sol, snö och löpning. Finns det något bättre?

Tycker du om att springa i snö?