Usch vad jag inte tycker om att springa när det är kallt. Idag var det minus nio grader och det kändes minsann. Min smärtgräns brukar gå vid minus femton, sen tycker jag att det för kallt för att springa.

Jag hade byltat på mig alla kläder jag har. Underställ, tjock tröja, ullstrumpor, vintertights och vinterjacka. Pannband och vantar. Dubbskor. Det är inte direkt så att jag fryser, men jag tycker att jag blir så stel. Dels av kylan, men också dels av alla kläder jag har på mig. Jag känner mig inte precis smidig och snabb, utan snarare otymplig. Som att jag inte kan ta ut löpsteget.

Idag blev det strax över åtta kilometer. Det är ungefär min standardrunda just nu. Jag kan springa längre och jag hade gärna gjort det idag. Vädret var ändå fint, för det var sol. Jag hade till och med solglasögon på mig. Jag tyckte bara att det var lite för kallt.

Pulsträningen går sådär. Jag har inte gett upp ännu, men jag får flashbacks från när jag tidigare försökt mig på att springa med låg puls. Ibland går det bättre, ibland sämre och ibland inte alls. Det är så frustrerande att hela tiden behöva pausa för att gå. Det är säkert därför som jag också fryser mer. Ibland kan jag springa längre sträckor och ibland kommer jag på riktigt bara tre meter innan pulsen är 149. Men skam den som ger sig.

Jag kommer oberoende inte springa intervaller eller snabbpass nu på vintern, jag kan lika gärna kämpa på med lågpulsträningen. Förr eller senare måste jag ju se resultat. Åtminstone lär jag sedan på våren vara supersugen på att trycka på ordentligt 🙂

Snö, kallt och halt. Ungefär så skulle jag beskriva dagens löprunda. Ge mig hellre regn och grått alla dagar i veckan, än det här. Jag är inte redo för vinterlöpning. Vägra ha dubbskor och vara påbyltad till max. Jag fattar ju att jag inte kan vägra dubbskor hur länge som helst, men orkar inte springa med dem till mars april heller. Jag blir så påverkad av vädret, och just det här vädret påverkar inte mig direkt positivt. Det är såå långt till våren ännu, tills det börjar vända.

Själva löpningen kändes väl okej. Jag kämpar på med min lågpuls och idag sprang jag ändå över tio kilometer. Ibland känns det bättre, ibland sämre och ibland litar jag inte på vad klockan visar. Men jag försöker verkligen att inte springa för hårt, oberoende av vad klockan visar att jag har för puls.

Jag tycker att det går bättre mot slutet av rundan. Ibland rusar pulsen i början, men sen när jag blivit varm kan jag springa längre sträckor i ett svep. Kanske jag borde värma upp? Typ gå raskt den första kilometern. Inte ens försöka springa då. För sen när jag väl kommit in i ett flow går det bättre. Det är just det där start stopp, som är problemet. Då springer jag alltid för fort efter pausen. Så måste jag stanna och gå, så springer jag för fort, måste stanna och gå. Och så fortsätter det. Men kommer jag in i en lugn lunk, kan jag tassa på längre.

Jag vågar inte kalla det för framsteg ännu, men kanske är jag i alla fall på väg åt rätt håll. När jag kollar på klockan i efterhand visar den medelpuls på 136. Av över 90 minuters löpning, gick jag bara i cirka 20 minuter. Jag har ändå sprungit ganska mycket då.

Åh, känslan av att springa i normala löparskor igen. Som jag har längtat. Swosch sa det bara. Jag flög fram. Det var en helt annan känsla än att springa i klumpiga dubbskor. Lite fick jag trippa fram på vissa ställen, och lite var jag tvungen att gå, men för det mesta kunde jag springa på riktigt bra. Tempot blev genast högre när jag sprang i normala löparskor.

Nu sprang jag inte ens i snabba skor, utan i mina Nike trail. Tänk så snabb jag kommer att känna mig när jag kan springa i lätta skor. De som jag mest springer intervaller och tempopass i. När vägarna är isfria och allt grus är bortsopat. Med solen i ansiktet och bara ett lager kläder på. Snart, snart…

Jag längtar så efter våren nu. Det känns som om det är nära, att det snart vänder. Det har varit många fina och soliga dagar nu. Isen smälter, fåglarna kvittrar och det känns som vår i luften. Varmt. Sen är det plötsligt minus sju på natten och jag påminns om att det inte alls var vår ännu. Men på dagarna är det fint i alla fall.

Jag tror att planen nu kommer att vara att springa i mina vanliga löparskor. Jag är trött på Icebugs. Såå halt är det inte mer, bara på vissa ställen. Där får jag väl gå då och hoppas på att jag inte faller 🙂 På det sättet får jag dessutom in naturliga pauser i löpningen. Gå där det är halt och springa resten. Låter som en bra plan tycker jag.

Springa med dubbskor eller inte, det är den stora frågan nu inför varje löppass. Jag har sprungit alla löppass förutom ett i mina Icebugs det här året. Alla. Vet ni hur många gånger det är? Jag börjar vara trött på att springa i dem nu.

De är klumpiga och tunga och mina fötter tycker inte riktigt om att springa i dem mer. Jag vill ha ett par lättare skor som bättre passar mina fötter. Icebugs är jättebra i halka, men de är så klumpiga. Åtminstone de jag har. Jag har aldrig provat ut/valt dem och köpt dem, jag vet inte ens vilken modell jag har, utan jag fick dem av mamma. (Tack mamma!). Eftersom de varit så bra i halkan har jag aldrig orkat köpa nya och därför heller aldrig hittat ett par som kanske bättre skulle passa mig.

Nu tycker jag att jag nästan skulle klara mig utan dubbskor. Visst det är ännu halt på vissa ställen, men det är också riktigt fina bara vägar på många ställen. Jag längtar efter snabbskor och intervaller, men där är vi inte ännu. Men jag borde väl kunna springa i mina trailskor. Det var ju därför jag köpte dem. För att ha en mellanvariant. Inte metalldubbar, men ändå en grövre sula.

Jag tror att jag imorgon ska våga springa i andra skor än Icebugsen. I värsta fall får jag gå hem och sedan konstatera att det inte var läge att springa i andra skor ännu. Då vet jag i alla fall. Hur hade du gjort? Dubbskor eller inte?

Planen är ju att fokusera på styrketräningen ännu under februari och mars, men när det är så här utmärkt väder för löpning finns det bara en sak som gäller. Långpass. Hur ofta har jag liksom möjlighet att springa långpass i solsken på en ledig dag? I strålande sol, plusgrader och bra känsla i kroppen. Visserligen på isiga gator, men jag har dubbskor.

Det är sällan som det är såna här dagar. Då allt stämmer. Att det är utmärkt väder för löpning, att jag dessutom är ledig och har tid och att kroppen samarbetar. Igår tränade jag igen mitt femhundra pass och jag hade trott att jag skulle ha haft träningsvärk. Men benen var pigga och jag kunde springa på. Jag har inte sprungit långpass på länge och det är kul att märka att jag fortfarande kan. Trots att jag mest tränat styrka den senaste tiden.

Det bådar gott inför framtiden. Det finns tryck i benen och konditionen är det inget fel på. Idag blev det 13 kilometer, vilket jag är jättenöjd över. Det är det längsta jag sprungit på flera månader. Jag skulle ha kunnat springa längre, men jag var hungrig. En sak som jag märkt med den ökade mängden styrketräning är att jag är hungrig hela tiden. Idag hade jag inte med mig någon extra energi, för jag hade inte ens tänkt tanken. Ifall jag fortsätter att springa långpass och träna mycket styrka, tror jag nog att jag måste börja planera bättre. Ha med mig något. Smoothie, bars eller dextrosol. Idag gick det bra för jag njöt att vädret, men det är inte alltid så här fint väder på långpass. Då kommer jag att behöva något som piggar upp mig. Som ger mig en boost. Inte bara springa på vilja och pannben.

Jag börjar vara trött på vintern nu. Jag längtar efter vår och sommar. Värme, sol, bara vägar, mindre kläder, bättre väder. Allt. Jag är trött på snöslask, halka, is, blåst, mer snö som smälter bort nästa dag och blir till slask. Det är oftast den här tiden på året vi brukar vara på en resa, eller ha en resa inplanerad och något att se framemot. För att komma bort från vintervädret. Nu är det två år sedan vi senast var någonstans och längtan är stor. Hoppas, hoppas, hoppas kunna resa i sommar igen.

Det var egentligen inte resor jag skulle skriva om, utan jag skulle skriva om dagens löpning. Om hur dimmigt och halt det var. Jag har sprungit alla mina löppass under 2022 i mina Icebugs, med undantag för ett pass. På fredagen kunde jag springa i mina trailskor. Även om de inte heller är de lättaste skorna i världen, var det en stor skillnad att springa i dem och att springa i Icebugs. Icebugs är jättebra i halt väder, men de är såå klumpiga. Tunga och styva.

Jag längtar efter vår. Jag vill springa i vanliga skor på bara vägar. I bara ett lager kläder. Jag tycker alltid att jag känner mig så långsam på vintern, men en stor del av känslan beror på klädsel och skoval. Det är klart att jag inte kan känna mig lätt och snabb när jag har fyra lager kläder på mig. Det blir för bökigt. Plus att det tar en evighet att klä på sig. Inte direkt på med skorna och ut genom dörren. Utan det är underställ och byxor, buff och tjockare tröja och jacka och reflexväst och hela köret.

Visst är det vår snart?

Ibland undrar jag hur jag tidigare kunde springa utan dubbskor på vintern. Kanske det inte var snö och halt då? Nu skulle jag inte klara mig utan mina Icebugs. Jösses vad det var isiga gator idag. Nästan för halt, till och med med dubbskor. Jag föll inte, men på vissa ställen var jag tvungen att gå för att jag inte litade på greppet. På andra ställen kunde jag däremot springa på riktigt bra.

Jag längtar så efter vår nu. Idag fick jag vårkänslor när jag var ute. Det var varmt, soligt och fint väder, men halt. Jag hade nästan för mycket kläder på mig. För tjock jacka och för varma vantar. Tyvärr vet jag ju att det kommer att dröja länge ännu innan det är vår. Jag kommer att få kämpa i snön och på isiga gator i flera månader.

Fast just nu ska jag fokusera på styrketräningen, egentligen spelar vädret inte så stor roll. Jag behöver inte springa om det är dåligt underlag eller kallt. Jag kan faktiskt välja att inte springa överhuvudtaget. Istället träna styrka inomhus. Vill jag få upp pulsen och träna flås kan jag nog göra det inne också. Träningsvideon via Youtube, plyometrics, det finns massa saker jag kan göra.

Jag tror att min träningsplan för tillfället får vara att fokusera på styrkan. Träna styrka två till tre gånger i veckan och springa när vädret tillåter. Jag vill inte skada mig nu när jag har så bra flyt i träningen. Även om dubbskor är bra när det är halt, är risken stor att jag trampar snett när det är knöligt underlag. Snubblar på en snöhög eller något som är gömt i snön. Jag vill verkligen inte pausa träningen. Kanske det är bättre att träna inomhus för att vara på den säkra sidan.

Jag hade glömt bort hur mycket träningsvärk jag kan få när jag tränar styrka flera gånger i veckan. Det är kul, men träningsvärken efteråt är inte att leka med. Lägg till snö och löpning och pust ändå. Hur tunga ben kan jag ha egentligen? Just nu har jag dessutom sprungit i mina Icebugs som inte är kända för att vara de lättaste skorna i världen.

Jag försöker att inte bry mig om tempot när jag springer, men det är svårt ibland när det börjar på en åtta. Kombinationen snö och löpning och Icebugs och träningsvärk gör att jag inte direkt är snabb. Samtidigt vet jag ju att jag är snabbare än det här. Just nu påverkar vädret och skorna mycket. Det är klart att jag är snabbare eller åtminstone känner mig snabbare när jag springer i shorts och lätta skor än när jag springer påbyltad med alla kläder jag har och klumpiga skor. Jag vet ju det, men det är svårt att inte känna sig dålig ändå.

Dagens löpning var en riktig kämparunda. Jag hade tunga ben från start och mot slutet gick jag mest. Det var som om jag inte orkade lyfta på fötterna, utan jag fick kämpa för varje steg. Det var inte vackert, men jag sprang ändå över tio kilometer och det är jag nöjd över idag.

Just nu är planen att fokusera lite mer på styrketräning än på löpning och då behöver inte löpningen gå bra. För tillfället är det viktigare att jag får till bra styrkepass och så kan löpningen bli vad det blir. Jag kan springa snabba pass med lättare känsla sen i vår när vädret är bättre. Nu gäller det mer att hålla igång, upprätthålla än att utvecklas och bli bättre.

Det går tydligen att springa fast det är kallare än minus 15 grader. Inte speciellt fort och det känns stelt och kallt, men det går ändå. Jag tror att jag får hålla mig till kortare rundor nu när det är så kallt. Springer jag längre blir jag för kall och stel, men rundor kring sju kilometer fungerar. Idag var det i alla fall riktigt härligt vinterväder.

Sol, klarblå himmel och frost. Inte halt, ingen blåst, utan bara härligt vinterväder. Lite för kallt för att vara perfekt, men close enough. Det är åtminstone mycket roligare att springa i dagsljus på en ledig dag, än att springa på kvällen i mörker efter en stressig jobbdag. Nu kunde jag ändå njuta av löpningen fast det var kallt, för det var så fint ute.

Just nu bryr jag mig inte om tempot, eller hur långa enskilda rundor blir. Just nu fokuserar jag bara på helheten och på mitt decembermål. Alla pass räknas, även de kortare. Ifall inget oväntat händer tror jag nog att jag kommer att klara av målet. För tillfället ligger jag bra till. Jag har redan sprungit 29 kilometer av 84. Jag behöver egentligen inte ens springa långpass för att klara av målet. Det räcker med kortare rundor.

I något skede hade jag en förhoppning om att springa halvmaraton, men jag har skippat det. Jag vet att jag har distansen i kroppen, men just nu är det för kallt för det. Nu har det i och för sig lovats varmare väder till nästa vecka, så kanske jag återupptar tanken. Det skulle verkligen bli ett bra avslut på december och året. Jag har inte sprungit över 20 kilometer sedan Forssa Halvmaraton i juni 2019.

Okej, det här är nu sista gången jag klagar på kylan, promise, men fasiken vad det är kallt ute. Idag bestämde jag mig för att springa efter jobbet, trots att mätaren visade minus 16. Jag har mitt mål för december som jag vill nå och jag tänkte att det är bättre att springa fast bara fyra kilometer idag, än att sedan den sista december springa 20. Fyra här, fem där. Plötsligt har jag klarat av målet.

Idag kändes det förvånansvärt bra att springa. Jag hade byltat på mig ännu mer kläder, och kanske jag nu har knäckt koden för hur jag ska klä mig. Idag hade jag t-shirt, tjock tröja och vinterjacka. Tights, knähöga ullstrumpor och vintertights. Buff, mössa och tjocka vantar. Och jag frös bara lite om armarna. Jag tror att ifall jag tar en långärmad tröja istället för t-shirt så är det problemet löst. 

Idag blev det ändå över sex kilometer löpning och jag är igen ett steg närmare mitt mål för december. Det finns ännu en chans att klara av det. Jag vet att jag måste försöka få en bra start på månaden. För det kommer bli svårare att nå målet ju längre in i december vi kommer. Det kommer att bli längre dagar på jobbet och mycket att göra inför jul. Dessutom är det en roligare känsla att ha i slutet av månaden att veta att jag bara har 25 kilometer kvar. Än att ha 50 kilometer kvar. Mindre stress.

Jag tror att jag måste tänka så, att allt räknas. Att det är bättre att springa många korta pass i kyligt väder, än att vänta på varmare väder och sedan bara springa ett långpass. Som det ser ut nu, tyvärr, verkar det som om det kyliga vädret kommer att fortsätta. Lika bra att springa då.