Vilket härligt väder det har varit idag! Snö, solsken, krispig luft och allt var verkligen upplagt för ett bra löppass. Trots ett härligt väder, var det tungt att springa idag. Jag har kanske inte vant mig vid kylan och den torra luften ännu. Det känns mycket flåsigare att springa och som om jag inte får luft. Benen är pigga, men det är bara tungt. Andningen fungerar inte och allt känns mest jobbigt. Idag kunde jag i alla fall springa i dagsljus och njuta av det. Det var inte lika kallt som på fredagen och jag behövde inte frysa. Jag kortare inte heller av rundan, utan sprang min vanliga standardrunda.

vilket härligt väder

Jag funderade länge ifall jag skulle springa i mina icebugs eller inte, och jag valde till sist mina vanliga löparskor. Det var inte så halt ute, och det gick riktigt bra att springa med vanliga skor. Skorna var i alla fall inte problemet idag. Utan det var snarare en allmänt blä känsla i kroppen. Flåsigt, tungt och jag var tvungen att kämpa. Jag kom aldrig in i ett bra flow, där allting rullar på av sig själv. Där det känns som om jag kan fortsätta springa i oändlighet och där allting bara stämmer. Andningen fungerar, benen är lätta och det är bara en fot framför den andra. Nu måste jag jobba mycket mer mentalt. Inte börja gå, inte korta av och så vidare. När det stämmer, får jag snarare tvinga mig själv till att stanna.

Som tur har jag sprungit så länge att jag vet att dagsformen varierar. Jag blir inte lika orolig längre, utan jag vet att det går upp och ner. Speciellt förstås nu när jag inte sprungit lika mycket som jag brukar, utan istället har fokuserat på styrketräning. Jag har inte vanan inne och det är klart att det känns jobbigare då. Dagens runda var dessutom inte bara dålig. Jag fick som sagt springa i dagsljus, vädret var härligt och det blev ändå sju kilometer. Inte fy skam!

0