Mitt bland all oro inför coronaviruset och hur det kommer att påverka mig, så glömde jag helt att berätta att jag sprang igår. Planen var ju att få till en löprunda innan veckan var över, och nu har det alltså hänt. Det var inte speciellt långt, det gick inte särskilt fort, men huvudsaken är att jag sprang igår. Nu är jag igång igen. Nu litar jag på att det vänder. Att lusten till löpning kommer tillbaka och att tröskeln sänks.

jag sprang igår

Jag tror dessutom att löpning kommer att bli min träningsform här ett par veckor (?) framöver. Just precis efter att jag tryckt på publicera igår, hur jag fortfarande gått på zumba och till simhallen, läser jag att zumban i alla fall är inställd nästa vecka. Simhallarna i Åbo är stängda, och jag antar att Kaarina också kommer att stänga. Där tog både simmandet och gymmandet slut.

Jag kan fortfarande träna styrka hemma. Jag har gjort det de senaste åren. Det är inte ett problem. Jag vill ju springa. Jag har längtat efter att komma igång igen. Springa intervaller, springa långpass. Njuta av vädret, njuta av känslan av att ta ut mig. Mysrundor med fotopauser. Springa på bara gator med solen i ögonen. Korta, snabba pass, längre pass. Springa i skogen, springa längs med Skärgårdsvägen, springa hem från jobbet.

Dessutom dämpas min oro inför coronaviruset av att jag springer. Jag får något annat att tänka på, och för stunden känns det som normalt. Hjärnan går inte på högvarv och jag kommer bort från mina egna tankar. Jag hinner inte läsa allt på nätet, utan jag måste fokusera på något annat. En fot framför den andra.

3