Löpningen känns hela tiden bättre och bättre. Det känns som jag gör framsteg varje pass. Dagens löprunda var inget undantag. Jag är fortfarande långt ifrån där jag vill vara, men det känns i alla fall som om jag gör framsteg. Det blir bättre och det känns som om det finns mer att ge. Jag kan pressa mig själv, både i tempot och på längden på passen. Det är inte bara mysrundor på fem kilometer runt kvarteret, utan grundnivån har höjts ett snäpp. Nu känns inte sju kilometer som ett längre pass, utan nu är det standard.

Idag var det igen fint väder för löpning, och tid har jag ju gott om 🙂 Planen med löpningen just nu är att springa två till tre pass i veckan. Jag vill få det till en bra rutin och öka på mängden. Jag följer inte ett träningsprogram, men jag har en grundtanke. Ett längre pass, ett kortare men kanske snabbare pass och sedan ett valfritt. Beroende på känsla i kroppen, väder, om jag vill träna mer annat också. Om jag har träningsvärk eller inte.

Jag styrketränar fortfarande och jag tycker om det. Dessutom märker jag att det har hjälpt. Benen har blivit starkare och det finns tryck i steget. Ifall jag vill springa långt måste jag upprätthålla styrketräningen. Det märkte jag på lördagens långpass. Även om det inte var något fel med konditionen och jag orkade springa långt, blev benen stumma. Det kommer säkert att bli bättre när jag blir van att springa långt igen, men styrketräning hjälper också.

Jag tror också att en orsak till mina framsteg är mina promenader. Jag har varit på promenad flera gånger i veckan. Ibland med mamma, ibland med Sam och ibland bara för mig själv lyssnandes på en podd. Förra veckan blev det nästan 30 kilometer i form av promenad. Det är klart att det hjälper konditionen. När grunden finns där är det sedan lättare att höja tempot.