Det var inte så farligt att vara tillbaka på jobbet sen heller. Dagen gick fort och jag kom snabbt in i rutinerna igen. Jag hade inte glömt allt och det kändes helt okej att vara tillbaka på jobbet. Jag tror nog att jag kommer att vänja mig fort.

Igår cyklade jag till jobbet och jag kommer att fortsätta med det. Så länge vädret är fint och vi har kortare öppethållningstider, är det inget problem. Det tar ungefär lika länge som med buss, plus att jag på det här sättet inte behöver träna när jag kommer hem. Så egentligen sparar jag ju tid.

Ett problem med att cykla till jobbet är Skärgårdsvägen och övergångsstället efter Kustö bro. Det pågår byggjobb där som bäst och tunneln är avstängd. Istället ska man över vägen. Det finns liksom en orsak till att det finns tunnlar för cyklister och fotgängare. Det är livsfarligt att komma över vägen. Även om farten är sänkt och det finns farthinder för bilar. Igår var jag fem före att bli överkörd av en bil. En bil hade redan stannat, men bilen från motsatt håll bara körde och märkte inget. Så, jag är av den åsikten att farthindren behövs.

En sak som jag märker mer och mer, är hur kul det är att cykla. Jag känner mig stark och kan trycka på bättre. Backar är fortfarande jobbigt, men på raksträckor går det riktigt bra. Igår tog det mig 1:06 och cykla hem från jobbet. Innan sommaren är över, ska det väl gå på under timmen?