När jag skrev mitt inlägg om min strulande pulsklocka, var det egentligen inte det jag skulle skriva om från början. Jag skulle ju berätta om mitt cykelrekord. Det tar ungefär en timme för mig att cykla till eller från jobbet. Lite beroende på väder, vind, om det är första dagen jag cyklar efter en paus, eller om det är fjärde dagen i rad. Dagsform och sånt. Hur min energinivå är, hungrig, trött och så vidare. Men ungefär en timme.
Jag har bytt rutt när jag cyklar till jobbet. Reparationen vid Kustö är inte ännu heller helt färdig, tunneln är fortfarande avstängd, men nu kan jag i alla fall cykla rakt. Jag behöver inte längre korsa vägen vid det tillfälliga övergångsstället, utan jag kan istället cykla via Kaarina centrum. Rutten blir ungefär 500 meter längre, men går lika fort, eftersom det finns tunnel under Skärgårdsvägen längre fram. Ingen strul med ilskna bilister och vara rädd för att bli påkörd.
Mitt nya cykelrekord är kanske inte ”officiellt”, men jag väljer att se det så. Jag cyklade det förra söndagen. Jag kollade inte så mycket på klockan när jag cyklade, men jag tyckte att jag hade bra fart. Bra tryck i benen och bra ork i uppförsbackarna. När jag var tre fyra kilometer hemifrån upptäckte jag att jag har chans på en bra tid. Trampa nu! Jag trampade på lite extra och klockan stannade på 59 minuter och 45 sekunder.
Mitt tidigare cykelrekord var på 58 minuter och 10 sekunder, men det var på den kortare rutten. Det här gången hade jag högre snittfart och därför tycker jag att det här rankas högre 🙂
7
Visst är det roligt att få nya rekord även när det ”bara” är transportcykling till och från jobbet. Jag brukar alltid rejsa järnet när jag cyklar och det känns bra. 🙂
Det är alltid kul med rekord! Jag brukar också trampa på ordentligt, när jag cyklar hemåt. När jag cyklar till jobbet vill jag helst inte bli för svettig, eftersom jag inte har tillgång till dusch 🙂