Min löpning känns inte direkt dålig för tillfället, men inte heller bra. Det känns som om jag har tappat den bra form jag hade i december. Löpningen flyter inte på lika bra nu som det gjorde då. Jag får kämpa mer. Tyngre ben, flåsigare andning och en jobbigare känsla. Det kan åtminstone delvis förklaras av snön och av att jag springer i mina Icebugs. Jag skyller på vädret.

Jag har inte sprungit långpass under hela januari, utan det har blivit kortare pass. Snabba pass är inte ens att tänka på just nu. Det finns inget tryck i benen. Jag längtar efter vår och bara vägar. Att kunna springa på, flyga fram på lätta ben i mina nya skor. Inte behöva kämpa varje runda och känna sig tung. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas. Icebugs är jättebra mot halka, men de är tunga att springa i.

Jag vägde mina skor för skojs skull. Mina lättaste skor väger 180 gram, Icebugsen 300 gram. Det är nog en stor skillnad i vilka skor jag springer. Känslan är helt annorlunda att springa i lätta skor, eller springa i klossar. Men nu när vädret är som det är, finns det inte så många andra alternativ än att springa i mina Icebugs. Jag vill inte ramla. Jag vill kunna lita på fästet, inte behöva trippa fram och spänna mig hela tiden.

När jag kollar på statistiken har januari ändå varit en bra månad. Jag är nu redan uppe i en högre mängd än jag var förra året under samma tidpunkt. Det har blivit en bra start på året. Just nu är kanske inte känslan i löpningen den bästa, men jag skyller på vädret och skorna. Jag vet att det kommer att vända sedan när jag kan springa på asfalt igen. Eller ens på plogade, sandade vägar.