Det finns intervaller, det finns långpass, distansrundor och så finns det kanske det bästa av allt. Njutspring. Även kallat för mysrundor. När jag inte har en plan om hur långt eller fort jag vill springa, utan bara springer för att det är kul. För att vädret är fint och löpningen känns härlig. Idag var just en sådan dag.

Det är lite varmare igen och jag fryser inte lika mycket. Nu är det mer lagom temperatur för löpning. Och sol. Det känns genast bättre när solen är framme. Jag bara känner hur jag blir gladare och piggare av att få lite sol på näsan. Det är fint med snö och vinter, men jag trivs nog ändå bättre på sommaren 🙂

Dagens njutspring blev prick nio kilometer och jag njöt av varje steg. Jag kanske inte sprang hela vägen, men nästan. Jag stannade och fotade och kunde hämta andan mellan varven. Det känns skönt att ha kommit upp i längd igen på mina löppass. Även om jag för tillfället mest bara springer för att det är kul, och inte har en plan som jag följer, är det ändå skönt att veta att jag fortfarande kan. Så småningom ska jag börja steppa upp löpningen igen. Springa längre pass, börja med intervaller och träna mer strukturerat. Då är det lättare att börja från en grund på tio kilometer än fem.

Just nu tänker jag ändå bara springa på känsla. Springa om vädret är fint, men inte känna att jag måste springa om det är svinkallt ute. Förra veckan sprang jag till exempel bara en gång, för jag tyckte det var för kallt för löpning. Som tur kan jag också träna annat.