Ännu förra veckan sprang jag i vantar och pannband, visserligen hade jag för varmt med dem på, men ändå. Och så plötsligt blev det shortsväder. Våren var ungefär en vecka lång. Det gick från snöstorm och vinter, till sommar. Plötsligt blev det shortsväder och svettfest. Och lite jobbigare att springa, men samtidigt ändå såå mycket roligare. Det är ju det här jag har väntat på. Shorts, snabbskor och snabba pass.

Jag har inte ännu påverkats jättemycket av värmen, men jag har inte heller sprungit långt. På måndagen när jag sprang mitt långpass, då var det bara 18 grader. Då sprang jag dessutom tidigt på morgonen. Eller nåja, förmiddagen. Veckans övriga pass har varit kortare och då är det inte lika jobbigt.

Igår sprang jag efter jobbet klockan tre. Det var första gången som jag kände att puh, värmen påverkar mig. Fast jag tycker ändå att jag fungerar bättre i värme än i kyla. Det är kanske jobbigare för huvudet, när den blir mos, men kroppen är pigg. På vintern är jag bara stel och illamående för att jag fryser så mycket, värmen passar mig bättre.

Nu kommer det att krävas mer planering med träningen ifall det fortsätter att vara så här varmt. Vilka dagar ska jag springa vilka pass. Kanske jag är tvungen att börja springa på spånbanan igen för att få lite skugga och kunna ha vatten med mig. Det är nog nästan det jobbigaste med att springa i värme tycker jag. Att jag blir så törstig.

Fast tro inte att jag klagar. För mig får det gärna vara varmt nu alla dagar fram till oktober. Efter världens längsta vinter tycker jag faktiskt att jag förtjänar det.