När har det varit en sådan vinter senast att jag kunnat springa på isen? För tre år sedan? Mina Icebugs har verkligen kommit till användning den här vintern, jag har inte sprungit i några andra skor på över en månad. Jag som köpt nya löparskor, men de ligger fortfarande ouppackade i sina lådor. Deras tid kommer nog, just nu njuter jag av vintervädret. Dagens löprunda blev Tjuven runt. Det var jag och resten av Pargas. Det var smockfullt på isen. Snäckvikens parkeringsplats var mer full nu än vad den är på midsommar. Så mycket folk ute som njöt av vädret. Gåendes, springandes, på skidor, på skridskor, på spark, med hund…

Löpningen kändes hur lätt som helst när jag sprang mot Tjuven. Medvind, solsken, varmt och skönt. När jag rundat Tjuven och skulle springa åt andra hållet var det en helt annan känsla. Jag hade inte märkt hur mycket det blåste tidigare, men det blåste rejält. Motvind som tusan och det kändes som om jag inte alls kom framåt. Jag var tvungen att gå, för det gick nästan fortare så. Det gick inte att springa, det var som att springa på stället. Det fanns ingenstans att ta skydd, för jag var ju ute på ”öppet hav”. Vindpustar från alla riktningar och även om det bara var minus tre grader kändes det betydligt kallare. Jag ville bara bort från kylan och blåsten.

När jag var borta från isen, kändes löpningen bättre igen. Nu kunde jag springa på, ta ut löpsteget och inte behöva kryssa bland folk. Även om isen är ett stort område, samlas ändå alla på ”vägen”. Det kan bli förvånansvärt trångt egentligen.

Jag hoppas att det inte var den enda gången jag kunde vara på isen i år. Jag hoppas också på lite mindre vind nästa gång.