Detta är min vilovecka, men det betyder ändå inte att jag bara ligger på soffan och slappar. Jag har sprungit tidigare i veckan för att få till 100 kilometer i februari. Jag har gjort några yogapass och jag har tränat plyometrics igen. Idag blev det en promenad på isen i det vackra vintervädret. Det gäller att passa på medan vädret är fint. När jag talar om vilovecka, menar jag egentligen att vila från löpningen. Lugnare träningspass, annorlunda träningspass och mer att ta dagen som den kommer. Ingen träningsplan att passa, utan träna som jag vill. Som t.ex en promenad.

Jag har inte gått på isen i år och tror faktiskt inte att jag gjort det på flera år. Det har helt enkelt inte varit så kallt att jag skulle ha vågat mig ut. Nu har det dock varit en massa folk där och jag läste dessutom att ”de” (staden?) plogat upp en väg. Då måste det väl vara säkert tänkte jag. Jag byltade på mig alla kläder jag äger ungefär och begav mig ut. Jag fryser ju som bekant. När jag springer har jag oftast inga problem med kylan, även om smärtgränsen brukar gå vid -15. Vid promenader är det annorlunda. Jag är tvungen att ha på mig massor och känner mig som värsta michelingubben, men fryser i alla fall. Det hjälper liksom inte fast jag har fyra par byxor på mig. Det är ändå kallt!

Idag blev det en promenad på 6,5 kilometer. Orken är det inget fel på, men kylan gör att jag inte vill gå längre. Nästa vecka kanske jag ska testa att springa på isen. Jag har nämligen semester då och har all tid i världen till träning.