Etikettarkiv: pargas

Hyvilemp runt

När jag skrev om olika favoritrundor att springa i Pargas var en av rutterna jag nämnde Hyvilemp runt. Hyvilemp runt är en av mina standardrundor när jag vill springa långpass. Det är också en av de backigaste rundorna. Men samtidigt en riktigt kul rutt att springa när jag är i form.

hyvilemp runt

Nu är jag äntligen i sådan form att jag kan springa den utan att tvivla på om jag kommer att orka eller inte. När jag väl vikt av på Hyvilempvägen är det bara att fortsätta springa. Det finns ingen kortare väg tillbaka sen mer, utan det är framåt som gäller. Vänder jag om blir det bra ännu längre 🙂

Idag blev det sjutton kilometer av backhelvete i motvind, men också med en riktigt bra känsla i kroppen. Jag vet inte när jag senast skulle ha sprungit 17 kilometer, men det är länge sedan. Jag är så glad över att vara i sådan form nu, att det inte ens känns långt. Eller långt, visst, men jag orkar! Inte övermäktigt och som om jag måste släpa mig hem och jag orkar inte ta ett steg till. Utan som om jag kan fortsätta springa. Det är inte länge mer tills jag springer 20 kilometer i ett svep.

Jag tror att mycket av den goda känslan på långpass kommer från att jag springer i nio minuter och går i en minut. Jag hinner inte bli lika trött, varken i benen eller i huvudet. Det är inte ett lika monotont nötande, utan jag tänker bara i nio minuters block. Idag hade jag säkert sprungit elva kilometer innan jag ens reflekterade över hur långt jag kommit.

Idag fuskade jag också lite, jag var inte lika strikt med tiden. Ibland gick jag lite längre än en minut, eller så gick jag i de brantaste backarna. Idag hade jag också med musik, men den kopplade jag på först när jag hade kanske fyra kilometer kvar. Jag hade så mycket motvind att jag behövde något att distrahera mig. Jag hade dessutom varit osäker hemma ifall jag skulle orka hela vägen. Därför bestämde jag mig för att ta med musik. För säkerhets skull.

Men jag hade inte behövt oroa mig, det gick ju hur bra som helst!

3

Tjuven runt

När har det varit en sådan vinter senast att jag kunnat springa på isen? För tre år sedan? Mina Icebugs har verkligen kommit till användning den här vintern, jag har inte sprungit i några andra skor på över en månad. Jag som köpt nya löparskor, men de ligger fortfarande ouppackade i sina lådor. Deras tid kommer nog, just nu njuter jag av vintervädret. Dagens löprunda blev Tjuven runt. Det var jag och resten av Pargas. Det var smockfullt på isen. Snäckvikens parkeringsplats var mer full nu än vad den är på midsommar. Så mycket folk ute som njöt av vädret. Gåendes, springandes, på skidor, på skridskor, på spark, med hund…

tjuven runt

Löpningen kändes hur lätt som helst när jag sprang mot Tjuven. Medvind, solsken, varmt och skönt. När jag rundat Tjuven och skulle springa åt andra hållet var det en helt annan känsla. Jag hade inte märkt hur mycket det blåste tidigare, men det blåste rejält. Motvind som tusan och det kändes som om jag inte alls kom framåt. Jag var tvungen att gå, för det gick nästan fortare så. Det gick inte att springa, det var som att springa på stället. Det fanns ingenstans att ta skydd, för jag var ju ute på ”öppet hav”. Vindpustar från alla riktningar och även om det bara var minus tre grader kändes det betydligt kallare. Jag ville bara bort från kylan och blåsten.

När jag var borta från isen, kändes löpningen bättre igen. Nu kunde jag springa på, ta ut löpsteget och inte behöva kryssa bland folk. Även om isen är ett stort område, samlas ändå alla på ”vägen”. Det kan bli förvånansvärt trångt egentligen.

Jag hoppas att det inte var den enda gången jag kunde vara på isen i år. Jag hoppas också på lite mindre vind nästa gång.

1

Mina favoritrundor i Pargas

För ett tag sedan fick jag en kommentar om jag kunde tipsa om olika långa rundor att springa i Pargas. Jag har redan tipsat om Brorundan, men här är några fler av mina favoritrundor att springa i Pargas. Vissa av dem springer jag ofta för att de är kortare, och vissa är mer tänkta som långpass och dem har jag inte sprungit på ett tag. Helt enkelt för att jag just nu inte är i sådan form. Jag utgår från därifrån jag bor, typ Söderby i Pargas.

mina favoritrundor i Pargas

Mina favoritrundor i Pargas

5-10 kilometer

Tennby spånbana-Muddais
Tennby spånbana och jag har lite av ett lovehate relationship. Ibland kan jag springa många varv, men ibland är det bara för tungt. Eller för lerigt. Då är det enkelt att vika av mot Muddais. Sett från parkeringen, spring till höger (motsols), upp för backen tills du kommer till en lada. Vik av på vägen, mot höger och fortsätt springa. Efter en stund kommer du till en asfalterad väg, vik till höger på Muddaisvägen och du kommer ut till Tennby igen. Första gången jag sprang här, hade jag inte en aning om var jag var, men hem hittade jag 🙂 Lönar sig kanske inte att springa här nu, eftersom det är snö och skidspår, men resten av året går det bra.

Bläsnäs-S-market
En av de vackrare rutterna att springa. Ta valfri rutt till Bläsnäs simstrand, spring ut på udden, förbi parkeringen och vik av till höger. Fortsätt stigen till slut och du kommer ut på S-markets parkeringsplats. Kanske inte den mest genomtänkta rutten, den tar liksom slut lite för tidigt och mitt på parkeringen.

mina favoritrundor i Pargas

Ljusudda-Norrby
Spring mot Åbo längs med Skärgårdsvägen, under tunneln vid Paramet och fortsätt rakt fram mot Ljusuddavägen. Antingen viker du till vänster tidigare och kommer upp vid Vuoritie och Industrigatan i Norrby. Eller så fortsätter du lite längre fram längs med Ljusuddavägen ända till havet, tar den lilla stigen till höger och kommer upp vid Sidovinden i Norrby. Beroende på vilken väg jag kommer upp vid, springer jag antingen tillbaka mot Kalkvägen eller så fortsätter jag i Norrby. Framåt och under tunneln vid Hellbergs eller så fortsätter jag ännu längre fram (till höger om jag kommer upp vid Sidovinden). Genom Norrby och ner längs med Bergbrinken.

15-20 kilometer

Kårlax-Kårkulla
Spring längs med Skärgårdsvägen mot Åbo tills du kommer till Kårlax vägskäl. Upp (upp och ännu mer upp) för backen och fortsätt så långt vägen går. Det är nog en väldigt tydlig korsning. Vik av till höger, Tuvkärrsvägen, och fortsätt framåt tills du är på Kårkullas gård. Jag är inte helt hundra på ifall man får springa här, men varför inte egentligen? De finns i alla fall inte några förbudsskyltar när man kommer från skogen… nå, spring snabbt genom parkeringen och fortsätt längs med Kårkullavägen. Rakt fram hela tiden och plötsligt är du därifrån du kom. Skärgårdsvägen.

Hyvilemp runt
Spring längs med Sydmovägen, vik av till vänster vid Hyvilempvägen. Fortsätt springa, eller gå då ibland. Det är en av de backigaste rundorna. Vid korsningen Hyvilemp Petteby, tar du vänster och fortsätter längs med Hyvilempvägen. Ut kommer du vid Paroc och Skärgårdsvägen. Väljer du höger vid korsningen kommer du till min nästa punkt.

Slussen
Det här är också en av de vackrare rutterna att springa. Eller cykla. En favorit när jag är i form. Spring längs med Pettebyvägen tills du kommer till nästa korsning, Seivisvägen Simonbyvägen. Välj Simonby, mot vänster, annars blir det ännu längre, då blir det upp mot 30 kilometer. Fortsätt spring, stanna och fota, och fortsätt spring igen. Ut kommer du vid Skärgårdsvägen, där det står Skärmola.

Över 25 kilometer

Mustfinn runt
Spring längs med Sydmovägen igen, så långt det går. Sväng till höger vid skylten Mustfinn 4 och fortsätt framåt. Den är lite kringelikrokig, men ut kommer du vid skylten Mustfinn 3.

Lofsdal- Tervsund
Det här är jag faktiskt inte säker på om jag sprungit, men jag har cyklat den många gånger. Spring längs med Skärgårdsvägen mot Nagu, ända till skylten Våno. (Eller kanske det står Granvik?, men det är inte dit du ska) Strax efter Sattmark, mot vänster. Spring längs med Vånovägen och kom ihåg att vika av till vänster, mot Tervsund. Hälsningar hon som tänkte fara till färjan 🙂 Fortsätt på Tervsundsvägen och du kommer ut i Skräbböle. Det här är också en rutt som inte lönar sig att springa just nu, eftersom bron i Skräbböle ska förnyas. Men i sommar ska det tydligen komma en tillfällig cykelväg här.

Jag inser att jag kanske inte har förklarat så bra, men de flesta rutter är nog väldigt tydliga sen när man springer där. Det är oftast bara en väg att följa, till och med jag hittar.

Ni från Pargas, hur många av mina favoritrundor har ni sprungit? Eller cyklat för den delen?

4

Brorundan i Pargas

Jag fick en kommentar om jag kunde tipsa om olika långa rundor att springa i Pargas. Det är på gång, men det här kan räknas som mitt första tips. Brorundan. Den är inte speciellt lång, men vackrare vyer finns väl knappast. Dessutom finns det två utegym längs med rutten att pausa vid.

brorundan Pargas

brorundan

Nu vet jag inte riktigt vad som är den officiella Brorundan, men jag startar alltid min runda vid Snäckvikens båtbryggor. Under taxibron, sedan vidare mot nästa bro, den vid Gamla Malmen. Lilla bron? Med tanke på hur många gånger jag sprungit eller gått rutten borde jag veta vad alla broar heter, men jag har ingen aning. Jag har mina egna namn. Men ni från Pargas förstår säkert vilka jag menar 🙂

vilken härlig dag
skärpning våren

Sedan börjar det krångliga. Antingen springer man längs Kyrkbron mot Strandvägen, eller så springer man över Kyrkbron och fortsätter på högra sidan. Jag brukar oftast köra på det här alternativet. Båda alternativen leder till Centralparken. Där kan man sedan sicksacka bäst man vill. Över träbron, längs med vattnet, vid de röda husen. Vad fasiken heter de då? Marjattastranden?

brorundan pargas
torsdagszumba
brorundan

Hur man än springer/går finns det många bra fotomöjligheter. Ibland på fåglar, ibland på båtar. Ibland köper jag bara en kaffe/glass från Reimari och sätter mig ner vid båtbryggorna. Njuter av kvällssolen och ser på folk. Brorundan är väl en av de populäraste rutterna att gå längs med i Pargas. Det är alltid folk där. Inte kanske just nu, men på sommaren.

brorundan

race week

Jag skulle säga att själva Brorundan är kanske 2 kilometer, men eftersom jag först måste springa dit och sedan hem ännu, blir det totalt kanske 5 kilometer för mig. Lite beroende på hur jag springer, men 4,5-5 kilometer. Som sagt, inte den längsta rutten, men säkert den vackraste.

brorundan pargas

3

Gruvan runt

Finns det en mer klassisk runda att springa i Pargas än gruvan runt? Jag tror inte det. Hur många gånger har jag inte sprungit den liksom? Nu var det ett bra tag sedan jag sprang gruvan runt senast, men idag var det dags igen. Orsaken till att jag inte sprungit den på länge, är för att den är ganska exakt tio kilometer därifrån jag bor och jag har helt enkelt inte varit i form för tio kilometers rundor. Men nu känns det som om jag är där igen. I en sådan form att jag kan springa tio kilometer vilken dag som helst i veckan.

gruvan runt

Idag blev det dessutom längre än tio kilometer. Jag sprang några kringelikrokar runt kvarteret när jag kom hem och landade på totalt över 11 kilometer. Nu har jag officiellt sprungit det längsta jag gjort på över ett halvt år. Förra veckan sprang jag över tio kilometer, vilket var jättebra, men jag hade sprungit några meter längre än det i juli. Nu blev det mer.

Det är så skönt alltså. Att kunna springa över tio kilometer utan några problem. Som jag har kämpat med löpningen under hösten. Det har känts trögt, benen har varit sega, flåset har inte funnits där, andningen har inte fungerat. Det har varit det ena problemet efter det andra. Jag har inte gett upp, utan jag har tragglat på och nu har det kanske äntligen vänt.

pargas gruva

Jag vågar inte ännu hoppas på att det har vänt, men löpningen har den senaste tiden känts mycket bättre än det gjort under hösten. Då fick jag kämpa för att springa fem kilometer och nu kan jag springa den dubbla distansen utan problem. Det går inte speciellt fort, men just nu struntar jag i det. Jag springer hellre långt med gåpauser än fort. Jag är inte ens tvungen att ta många gåpauser. Det blir naturliga gåpauser när jag ska korsa vägen, eller stannar för att fota. Under den tiden hinner pulsen gå ner, jag hinner återhämta mig och jag kan springa vidare.

Intervaller och fart kan jag tänka på senare. Just nu vill jag bara hitta tillbaka till känslan av att kunna springa långt igen. Bygga upp en grund i löpningen, få tillbaka glädjen och självförtroendet för löpningen. Jag kan ju springa.

4

Med cykel till Airisto

Min cykel är fixad och jag kan cykla igen. Eftersom det fortfarande är bra cykelväder, plus att jag har ställen att bocka av från min lista över ställen att besöka i sommar, blev det idag en cykeltur. Den här gången till Airisto.

airisto

Jag har inte varit där på flera år, jag vet inte varför egentligen. Det är lätt Pargas bästa och finaste strand, badplats och hamn. Jag hade glömt bort hur fint där är. Tidigare var jag/vi alltid till Airisto ifall vi skulle till beachen. Vi och alla andra. Idag hade jag hela stranden och bryggorna för mig själv.


airisto

När jag gjorde min sommarlista över cykelställen var Airisto ett av ställena jag planerade att göra ett längre stopp på. Lunchpaus, eller kaffe, stanna på stranden innan jag cyklade hem igen. Jag borde ha hållit mig till planen, men jag tänkte inte att det skulle vara en så fin och varm sommardag som det faktiskt var.

Jag hade bara vattenflaskan och en liten smoothie med. Inte ens pengar för att köpa något. Innan jag cyklade hemifrån funderade jag på att ta en iskaffe med, och en liten picnic, men jag skippade idén. När jag satt där på bryggan, kollade på det glimmande havet med solen i ögonen och samtidigt veta att det här antagligen är den sista fina sommardagen, ångrade jag mig. Oj vad kaffe och picniclunch hade suttit fint där och då.

airisto

Nästa sommar tror jag att det får bli ett nytt besök till Airisto. Det hör till mina favoritställen i Pargas och jag vet faktiskt inte varför jag inte besökt det på flera år. Idag kom jag igen ihåg hur vackert där är.

2

Tammiluoto vingård

Jag fortsätter med att bocka av min lista över cykelplaner för sommaren. Nästa ställe att besöka var Tammiluoto vingård. Jag har varit där en gång tidigare, som gäst på bröllop, men då besökte jag bara festsalen i huvudbyggnaden. Där fanns ju hur mycket som helst att se. Tyvärr verkade jag vara den enda personen på plats, ingen personal,  hej hej och välkommen här inte. Jag irrade mest runt på gården, gräsmattan och stranden för mig själv och fotade, innan jag cyklade hem igen. Inte för att jag direkt behöver guidning, men en hälsning. Nu fick jag mest en känsla av att får jag ens vara här?

tammiluoto vingård

Hursomhelst, är Tammiluoto vingård jättefint. Det är alltså en äppelplantage med över 9000 äppelträd som tillverkar vin, cider och äppellikör av egna produkter. Där finns bastu, konferensutrymmen, ett café/bod och en stor festsal som jag då alltså besökt tidigare.

tammiluoto vingård

Jag hade planerat att köpa något att äta där och jag hade därför bara vattenflaskan och en gel med mig. Fail! Totalt blev det nästan 35 kilometer cykling, med en paus på kanske tjugo minuter när jag vandrade omkring på gården. Efter 25 kilometer cykling, kom vrålhungern och väggen emot. Att jag inte lär mig! Jag måste ha mer energi med mig, sen om jag hittar nåt kul ställe längs med vägen att äta på, kan jag spara min medhavda energi till nästa cykeltur.

tammiluoto vingård

Farten sjönk som en sten och det kändes som om jag inte kom framåt. Jag orkade inte trampa, utan jag hängde mest på styret. Så trött i benen, mjölksyra vid minsta lilla backe, inget tryck utan bara hungrig. Jag tror jag aldrig blivit så glad som när jag kom till Lielax vägskäl, för jag vet att därifrån är det bara cirka fyra kilometer hem. Det orkar jag cykla. Det är också väldigt bekant väg, eftersom jag nästan dagligen cyklar den när jag ska till jobbet.

3

Kupiholmen och Levo runt

Jag har semester för tillfället och planen är att bocka av mina cykelmål för sommaren. Min mage krånglar, plus att min motivation till löpning är låg just nu på grund av alla inställda lopp. Jag cyklar hellre och det fungerar dessutom bättre med tanke på magen. Ingen risk för löparmage. Idag kunde jag bocka av två mål från min lista. Kupiholmen och Levo runt.

kupiholmen

Kupiholmen är ett obekant ställe för mig, det var något jag upptäckte av en slump när jag kollade runt på Google maps över nya cykelrutter. Egentligen finns där inget att se. Det är som vilken grusväg som helst. Skog, grusväg, någon sommarstuga och hus.

Jag ville främst cykla dit för att det är vid vattnet och att jag sett att där skulle finnas en bro. Vilken fin bro sedan! Broar finns det gott om i Pargas, men den här var hur fin som helst. Den är inte stor, utan en helt vanlig bro, men omgivningen runt omkring är fin. Jag tror till och med att jag sa ”uuuuu” högt för mig själv när jag såg den 🙂

Eftersom det inte finns mycket att se på Kupiholmen, cyklade jag vidare så långt jag vågade utan att riskera att hamna på folks privata gårdar, vände om och cyklade mot nästa ställe. Levo. Bra, fin och asfalterad väg. Tills jag skulle svänga av Levovägen för att i något skede komma ut på Sydmovägen igen.

Jag fick stanna några gånger för att kolla på Google maps, jag var väldigt osäker på rutten här. Det är inte direkt en stor väg, utan snarare en smal skogsväg med högt gräs. Det kan tänkas att jag cyklade på någons gård… Ut kom jag i alla fall igen på mer bekanta vägar. Tjugo kilometer totalt och ett bra träningspass.

kupiholmen

7

Lenholmens naturstig

Jag fortsätter att bocka av mina cykelmål för sommaren. Sist cyklade jag till Granvik och idag blev det Lenholmens naturstig. Planen var egentligen en morgontur löpning igen, jag hade klockan på väckning och allt, men. Jag vaknade vrålhungrig och ville inte springa i det läget. Bättre att äta först och få till ett bättre träningspass, än att försöka träna hungrig. Enda problemet med att äta först, var att det sedan redan hunnit bli varmt. För varmt för löpning, men ännu inte för varmt för cykling.

lenholmens naturstig

Strax efter halv tio trampade jag iväg med siktet inställt på Lenholmens naturstig. Inga problem med att hitta dit, bara att följa Skärgårdsvägen mot Nagu och vika av till vänster vid skylten. På själva naturstigen var det däremot inte lika bra skyltat.

Jag hade tänkt gå ett varv runt stigen, men jag gav upp. Gräset var högt och jag ville inte bli ormbiten eller få en massa fästingar på mig. Jag var inte klädd för skogspromenad utan för cykling i tropisk hetta. Plus att jag var osäker på var stigen var. Det kom alltid ett stängsel emot eller rangliga trappor och jag fick vända om. Det var jag och en tysk familj som irrade omkring där. Nu kan jag i alla fall bocka av det från min lista. Kommer jag att cykla dit fler gånger? Knappast. Visst var där fint och vacker natur, men vill jag gå på naturstig eller i skogen, finns det på närmare håll.

Dagens cykling kändes igen bättre än vad det gjort de senaste gångerna jag cyklat. Pigga cykelben och bra tryck. Jag orkade trampa hela vägen. Det kan förstås ha att göra med att jag hade en paus vid naturstigen. Få sträcka på benen, fylla på med energi och vatten. Detta var också ett av det kortare cykelmålen. 26 kilometer totalt. Det är en kul känsla att ha, att jag tycker att 26 kilometer är en kort cykelsträcka. Förra sommaren var det ungefär det längsta jag cyklade 🙂

2

En utekväll på stan

Vilken bra start på semestern det har blivit! Solen skiner, det är varmt och gårdagen avslutades med en utekväll på stan. Mat, dryck, dans och bra sällskap. Vad mer behöver man? De spontana träffarna är alltid de bästa, och det här var något jag inte hade en aning om att ordnades innan mamma ringde. Salsakväll i Pargas. Först tre rätters middag på den nya restaurangen Evas och sedan salsakväll vid Café Hallonblad.

en utekväll på stan

Pargas lever alltid upp under sommarmånaderna. Plötsligt är det folk på stan, kanske turister, men folk som folk. Det händer något här. På vintern… not so much. Nu var det liv och rörelse och mycket folk på uteserveringarna. Det är alltid kul när det ordnas något. Jag förvånas alltid när jag ser alla människor. Var håller ni hus resten av året?

Jag/vi har som plan att under semestern besöka olika matställen i Pargas. Ibland ska jag cykla, men ibland ska vi bara ut och äta. Testa de olika restauranger och uteserveringarna som finns i Pargas. Vi har hittills ätit på Råttis, gästhamnen och lunch vid hotellet. Vad har vi kvar då? Suntti, Sollidens camping och typ alla kebab pizzerior det finns.

Vädret ser i alla fall ut att fortsätta vara fint. Jag klagar inte det minsta, med tanke på den gräsliga sommar det har varit hittills. Det får gärna vara sol och varmt för mig.

2