Etikettarkiv: pargas

Med cykel till Airisto

Min cykel är fixad och jag kan cykla igen. Eftersom det fortfarande är bra cykelväder, plus att jag har ställen att bocka av från min lista över ställen att besöka i sommar, blev det idag en cykeltur. Den här gången till Airisto.

airisto

Jag har inte varit där på flera år, jag vet inte varför egentligen. Det är lätt Pargas bästa och finaste strand, badplats och hamn. Jag hade glömt bort hur fint där är. Tidigare var jag/vi alltid till Airisto ifall vi skulle till beachen. Vi och alla andra. Idag hade jag hela stranden och bryggorna för mig själv.


airisto

När jag gjorde min sommarlista över cykelställen var Airisto ett av ställena jag planerade att göra ett längre stopp på. Lunchpaus, eller kaffe, stanna på stranden innan jag cyklade hem igen. Jag borde ha hållit mig till planen, men jag tänkte inte att det skulle vara en så fin och varm sommardag som det faktiskt var.

Jag hade bara vattenflaskan och en liten smoothie med. Inte ens pengar för att köpa något. Innan jag cyklade hemifrån funderade jag på att ta en iskaffe med, och en liten picnic, men jag skippade idén. När jag satt där på bryggan, kollade på det glimmande havet med solen i ögonen och samtidigt veta att det här antagligen är den sista fina sommardagen, ångrade jag mig. Oj vad kaffe och picniclunch hade suttit fint där och då.

airisto

Nästa sommar tror jag att det får bli ett nytt besök till Airisto. Det hör till mina favoritställen i Pargas och jag vet faktiskt inte varför jag inte besökt det på flera år. Idag kom jag igen ihåg hur vackert där är.

1

Tammiluoto vingård

Jag fortsätter med att bocka av min lista över cykelplaner för sommaren. Nästa ställe att besöka var Tammiluoto vingård. Jag har varit där en gång tidigare, som gäst på bröllop, men då besökte jag bara festsalen i huvudbyggnaden. Där fanns ju hur mycket som helst att se. Tyvärr verkade jag vara den enda personen på plats, ingen personal,  hej hej och välkommen här inte. Jag irrade mest runt på gården, gräsmattan och stranden för mig själv och fotade, innan jag cyklade hem igen. Inte för att jag direkt behöver guidning, men en hälsning. Nu fick jag mest en känsla av att får jag ens vara här?

tammiluoto vingård

Hursomhelst, är Tammiluoto vingård jättefint. Det är alltså en äppelplantage med över 9000 äppelträd som tillverkar vin, cider och äppellikör av egna produkter. Där finns bastu, konferensutrymmen, ett café/bod och en stor festsal som jag då alltså besökt tidigare.

tammiluoto vingård

Jag hade planerat att köpa något att äta där och jag hade därför bara vattenflaskan och en gel med mig. Fail! Totalt blev det nästan 35 kilometer cykling, med en paus på kanske tjugo minuter när jag vandrade omkring på gården. Efter 25 kilometer cykling, kom vrålhungern och väggen emot. Att jag inte lär mig! Jag måste ha mer energi med mig, sen om jag hittar nåt kul ställe längs med vägen att äta på, kan jag spara min medhavda energi till nästa cykeltur.

tammiluoto vingård

Farten sjönk som en sten och det kändes som om jag inte kom framåt. Jag orkade inte trampa, utan jag hängde mest på styret. Så trött i benen, mjölksyra vid minsta lilla backe, inget tryck utan bara hungrig. Jag tror jag aldrig blivit så glad som när jag kom till Lielax vägskäl, för jag vet att därifrån är det bara cirka fyra kilometer hem. Det orkar jag cykla. Det är också väldigt bekant väg, eftersom jag nästan dagligen cyklar den när jag ska till jobbet.

3

Kupiholmen och Levo runt

Jag har semester för tillfället och planen är att bocka av mina cykelmål för sommaren. Min mage krånglar, plus att min motivation till löpning är låg just nu på grund av alla inställda lopp. Jag cyklar hellre och det fungerar dessutom bättre med tanke på magen. Ingen risk för löparmage. Idag kunde jag bocka av två mål från min lista. Kupiholmen och Levo runt.

kupiholmen

Kupiholmen är ett obekant ställe för mig, det var något jag upptäckte av en slump när jag kollade runt på Google maps över nya cykelrutter. Egentligen finns där inget att se. Det är som vilken grusväg som helst. Skog, grusväg, någon sommarstuga och hus.

Jag ville främst cykla dit för att det är vid vattnet och att jag sett att där skulle finnas en bro. Vilken fin bro sedan! Broar finns det gott om i Pargas, men den här var hur fin som helst. Den är inte stor, utan en helt vanlig bro, men omgivningen runt omkring är fin. Jag tror till och med att jag sa ”uuuuu” högt för mig själv när jag såg den 🙂

Eftersom det inte finns mycket att se på Kupiholmen, cyklade jag vidare så långt jag vågade utan att riskera att hamna på folks privata gårdar, vände om och cyklade mot nästa ställe. Levo. Bra, fin och asfalterad väg. Tills jag skulle svänga av Levovägen för att i något skede komma ut på Sydmovägen igen.

Jag fick stanna några gånger för att kolla på Google maps, jag var väldigt osäker på rutten här. Det är inte direkt en stor väg, utan snarare en smal skogsväg med högt gräs. Det kan tänkas att jag cyklade på någons gård… Ut kom jag i alla fall igen på mer bekanta vägar. Tjugo kilometer totalt och ett bra träningspass.

kupiholmen

4

Lenholmens naturstig

Jag fortsätter att bocka av mina cykelmål för sommaren. Sist cyklade jag till Granvik och idag blev det Lenholmens naturstig. Planen var egentligen en morgontur löpning igen, jag hade klockan på väckning och allt, men. Jag vaknade vrålhungrig och ville inte springa i det läget. Bättre att äta först och få till ett bättre träningspass, än att försöka träna hungrig. Enda problemet med att äta först, var att det sedan redan hunnit bli varmt. För varmt för löpning, men ännu inte för varmt för cykling.

lenholmens naturstig

Strax efter halv tio trampade jag iväg med siktet inställt på Lenholmens naturstig. Inga problem med att hitta dit, bara att följa Skärgårdsvägen mot Nagu och vika av till vänster vid skylten. På själva naturstigen var det däremot inte lika bra skyltat.

Jag hade tänkt gå ett varv runt stigen, men jag gav upp. Gräset var högt och jag ville inte bli ormbiten eller få en massa fästingar på mig. Jag var inte klädd för skogspromenad utan för cykling i tropisk hetta. Plus att jag var osäker på var stigen var. Det kom alltid ett stängsel emot eller rangliga trappor och jag fick vända om. Det var jag och en tysk familj som irrade omkring där. Nu kan jag i alla fall bocka av det från min lista. Kommer jag att cykla dit fler gånger? Knappast. Visst var där fint och vacker natur, men vill jag gå på naturstig eller i skogen, finns det på närmare håll.

Dagens cykling kändes igen bättre än vad det gjort de senaste gångerna jag cyklat. Pigga cykelben och bra tryck. Jag orkade trampa hela vägen. Det kan förstås ha att göra med att jag hade en paus vid naturstigen. Få sträcka på benen, fylla på med energi och vatten. Detta var också ett av det kortare cykelmålen. 26 kilometer totalt. Det är en kul känsla att ha, att jag tycker att 26 kilometer är en kort cykelsträcka. Förra sommaren var det ungefär det längsta jag cyklade 🙂

1

En utekväll på stan

Vilken bra start på semestern det har blivit! Solen skiner, det är varmt och gårdagen avslutades med en utekväll på stan. Mat, dryck, dans och bra sällskap. Vad mer behöver man? De spontana träffarna är alltid de bästa, och det här var något jag inte hade en aning om att ordnades innan mamma ringde. Salsakväll i Pargas. Först tre rätters middag på den nya restaurangen Evas och sedan salsakväll vid Café Hallonblad.

en utekväll på stan

Pargas lever alltid upp under sommarmånaderna. Plötsligt är det folk på stan, kanske turister, men folk som folk. Det händer något här. På vintern… not so much. Nu var det liv och rörelse och mycket folk på uteserveringarna. Det är alltid kul när det ordnas något. Jag förvånas alltid när jag ser alla människor. Var håller ni hus resten av året?

Jag/vi har som plan att under semestern besöka olika matställen i Pargas. Ibland ska jag cykla, men ibland ska vi bara ut och äta. Testa de olika restauranger och uteserveringarna som finns i Pargas. Vi har hittills ätit på Råttis, gästhamnen och lunch vid hotellet. Vad har vi kvar då? Suntti, Sollidens camping och typ alla kebab pizzerior det finns.

Vädret ser i alla fall ut att fortsätta vara fint. Jag klagar inte det minsta, med tanke på den gräsliga sommar det har varit hittills. Det får gärna vara sol och varmt för mig.

2

Soppatorsk, cykelglädje och sol

Jag måste äta. Jag måste ha mer energi (och vatten) med mig. Påminn mig om det nästa gång jag tycker att det är en bra idé att cykla nästan 30 kilometer på två mackor. Det är precis som med långpass löpning och för lite kolhydrater. Det går inte. Det blev total soppatorsk. Stumma ben, ingen ork och farten saktades ner fullständigt. Fram tills väggen kom emot, var det riktigt kul att cykla. Definitivt något jag vill göra mer av. Måste bara komma ihåg att äta mer.

soppatorsk och cykling

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser tillbaka på mina gamla inlägg. Det är exakt samma sak jag skriver om. Jag åt lite grillmat och sallad dagen innan. Jag åt två mackor till frukost och hade med mig dextrosol som extra energi. Riktigt två stycken bitar (!) och jag undrar varför jag kraschar?! Jag måste ta och skärpa mig!

Den här värmen påverkar min aptit. Jag är inte alls sugen på mat. Jag vill mest ha chips och vichy. Eller typ iskaffe. Bara tanken på att äta pasta i den här värmen… Nej tack! Sallad fungerar, grillmat går bra, men på det varken springer eller cyklar jag långt.

Gårdagens cykeltur slutade i nästan 28 kilometer. I normala fall hade jag cyklat lite mer för att få en jämn och fin siffra på 30, men det fanns ingen ork kvar. Jag tyckte det gick bra att cykla fram till 20 kilometer. Jag höll bra tempo, kände mig stark fastän det kom backar. Benen orkade trampa, det fanns tryck och inga problem. Sedan var det som om all kraft och energi tog slut på en gång. Poff och allt var borta. Minsta lilla motlut och mjölksyran var ett faktum i benen. Jag kom inte framåt. Jag fick kämpa för att orka cykla hem.

Men det var fint i alla fall. På det här sättet kunde jag njuta av utsikten 😉

4

Vardagsmotion i vinterväder

Inte all min träning går ut på att pressa kroppen med blodsmak i munnen. Faktum är att en stor del är mysrundor, lugna pass, bara för att det är kul. Vardagsmotion, rörelseglädje och vara ute i den friska luften. Jag sprang igår, men vädret fortsätter att vara fint. Svinkallt, men härligt. Såå härligt att vi idag passade på att gå på en promenad. Vardagsmotion när det är som bäst. Promenera i lugn takt, beundra utsikten och vädret. Mot slutet blev det lite raskare promenad, för en höll på att frysa ihjäl. Det spelar liksom ingen roll hur mycket kläder jag har på mig när jag går. Jag fryser alltid. Jag fryser i och för sig alltid, oberoende av väder.

vardagsmotion när det är som bäst

Vi var inte de enda som hade kommit på tanken att gå en söndagspromenad. Det var en massa folk ute och då bor jag ändå i Pargas. Här är aldrig folk ute 🙂 Fast när vädret är så här fint, gäller det att ta vara på tillfället. Vi gick vår vanliga rutt som vi brukar gå på sommaren också. Via båtbryggorna och hamnen, genom gågatan och stan, via centralparken och hem igen. Det är väl kanske inte mer än fyra kilometer, men det är alldeles lagom. På sommaren är det förstås trevligare att gå, då kan vi sätta oss på en parkbänk med en glass. Nu var nog glass det sista jag var sugen på, varm saft hade varit gott. Har jag förresten nämnt att jag fryser…

Men håll med om att det är fint? Snö, solsken och inte många moln på himlen.

5

En kvällspromenad genom Pargas

Idag har det varit en vilodag från träningen, helt enligt min träningsplan. Istället har det blivit en lugn promenad genom stan. Pargas är alltid som bäst på sommaren och när vädret är som det är fortfarande, blir allt extra vackert. Havet, båtarna, sundet, parken. Allt är fint och på sommaren finns det till och med folk ute.

pargas

Det blir alltid samma rutt när vi är ute och promenerar. Till Snäckvikens båtbrygga, ibland via gästhamnen, längs med sundet på brorundan, genom centralparken och så hemåt igen. Det är en lagom runda att gå och finns många fina fotomöjligheter. Jag har stannat och fotat allt många gånger förut, men det är fortfarande fint. Det är också en av mina favoritrutter att springa oberoende om det är sommar eller vinter.

0

En promenad på isen

Detta är min vilovecka, men det betyder ändå inte att jag bara ligger på soffan och slappar. Jag har sprungit tidigare i veckan för att få till 100 kilometer i februari. Jag har gjort några yogapass och jag har tränat plyometrics igen. Idag blev det en promenad på isen i det vackra vintervädret. Det gäller att passa på medan vädret är fint. När jag talar om vilovecka, menar jag egentligen att vila från löpningen. Lugnare träningspass, annorlunda träningspass och mer att ta dagen som den kommer. Ingen träningsplan att passa, utan träna som jag vill. Som t.ex en promenad.

Jag har inte gått på isen i år och tror faktiskt inte att jag gjort det på flera år. Det har helt enkelt inte varit så kallt att jag skulle ha vågat mig ut. Nu har det dock varit en massa folk där och jag läste dessutom att ”de” (staden?) plogat upp en väg. Då måste det väl vara säkert tänkte jag. Jag byltade på mig alla kläder jag äger ungefär och begav mig ut. Jag fryser ju som bekant. När jag springer har jag oftast inga problem med kylan, även om smärtgränsen brukar gå vid -15. Vid promenader är det annorlunda. Jag är tvungen att ha på mig massor och känner mig som värsta michelingubben, men fryser i alla fall. Det hjälper liksom inte fast jag har fyra par byxor på mig. Det är ändå kallt!

en promenad på isen

Idag blev det en promenad på 6,5 kilometer. Orken är det inget fel på, men kylan gör att jag inte vill gå längre. Nästa vecka kanske jag ska testa att springa på isen. Jag har nämligen semester då och har all tid i världen till träning.

 0

Lux archipelago i Pargas

Något jag sprang förbi under gårdagens löptur var evenemanget Lux Archipelago. Jag har både läst och hört om det, men glömt bort att det var nu det ordnades. Det är ett evenemang som ordnas runt om i Pargas. Man får själv bidra med ljusinstallationer och konstverk utöver de som olika konstnärer står för. Jag kom ihåg att gruvan var en av platserna som skulle vara upplyst och det ville jag inte missa. Detta är gruvan i dagsljus, en gammal bild, men liknande fortfarande. pargas gruva

Om det är något Pargas är känt för är det väl just kalkgruvan. Här har det ordnats konserter och olika evenemang och jag har själv jobbat för företaget back in the days.

Roxette år 2011

Som jag skrev redan igår blev det mörkt väldigt snabbt under min löptur. I verkligheten var gruvan väldigt fint upplyst. Att försöka fånga det på bild med min telefonkamera var däremot en helt annan sak. Det blev antingen sudd, eller med blixt… *ehum* fokus på fel sak.

Det är fint i alla fall och bor man i Pargas tycker jag verkligen att man skall gå och titta. Det klagas alltid väldigt mycket på att det inte händer nånting och när det väl arrangeras nåt deltar ingen.

 

 0