Etikettarkiv: pargas

Nya stigar kan vara skrämmande

Jag har mina favoritrundor jag springer i Pargas, standardrundorna jag alltid springer. Ibland är det bra att utmana sig och kanske upptäcka nya favoriter. Springa på nya stigar, nya ställen och se vart de leder. Dagens runda tror jag inte kommer att hamna på favoritlistan.

Jag ska inte springa trail, det har jag lärt mig nu. Dagens runda var kanske lite för skrämmande för en asfaltslöpare som mig. Lite för mycket skog och rötter, lite för mycket lera och jag visste kanske inte riktigt var jag var.

nya stigar är skrämmande

Jag hade kollat på Google maps hemma och visste typ hur jag skulle springa. Vid den korsningen ska jag svänga till höger, vid det vägskälet till vänster. Problemet var bara att det inte fanns några vägskyltar 🙂 Det var en lerig liten skogsväg jag sprang på, var tusan är Vallisvägen. Ut kom jag någonstans helt annat än jag tänkt mig från början. Nu i efterhand när jag sett på Google maps finns det inte ens någon märkt väg där jag sprang. Jag har verkligen sprungit på skogsstigar. Nya stigar är bra, men kanske jag håller mig till lite större vägar. Hur vågar folk springa ensamma i skogen?

Efter att jag hittat ut till bekanta omgivningar kunde jag springa på mer igen. Jag lyssnade först på en podd och när den var slut lade jag på Spotify. Jösses vilket tryck i steget jag fick av bra musik. Från att ha haft snittfart på 10 nånting i skogen, för att jag mest gick, hade jag nu 5:40. Det fanns förvånansvärt mycket kraft i benen, trots träningsvärk från gårdagens gymbesök.

Imorgon kommer det att bli en välförtjänt vilodag. Kroppen känns mör efter gym plus simning igår och ett långpass idag. Dessutom sprang jag även på onsdagen. Nu ska kroppen få återhämta sig och ta det lugnt.

2

Rundor att undvika i Pargas

Jag har skrivit om mina favoritrundor att springa i Pargas, idag tänker jag skriva om motsatsen. Rundor att undvika i Pargas, eller kanske snarare ställen. Livsfarliga, mycket trafik eller dålig sikt. Håll er borta härifrån!

Rundor att undvika i Pargas

Reimari-korsningen
Det här måste väl vara den jobbigaste korsningen i Pargas? Jag undviker den springandes, med cykel eller med bil. Både Skärgårdsvägen, eller Reimaris parkering, Boställsvägen-Kyrkoesplanaden. Det kommer alltid en massa bilar. Jag springer eller cyklar alltid över träbron i centralparken och via Björkhagen.

Segelrondellen
Senast förra veckan var jag nära att bli överkörd när jag kom från S-market hållet och skulle över till Bustis. Undvik det här stället också och spring istället i tunneln på andra sidan vägen och kom upp vid Rusta och sen vidare till centralparken.

Sydmovägen
En av mina favoritrundor att springa tidigare var något som jag kallar för ”till golfen”. Perfekt längd och bra att springa, förutom den lilla detaljen att springa längs med Sydmovägen innan jag viker av till Finby. Ingen vägren överhuvudtaget, dålig sikt och en massa trafik i väldigt hög hastighet. Här är jag mest tvungen att gå i diket hela tiden.

Cementvägen
Också en tidigare favoritrutt. Utmärkt längd och den mest klassiska Pargasrundan. Men, Cementvägen… Så mycket (tung) trafik, speciellt nu när Lillholmsbron inte är i bruk. Här får man också hoppa i diket med jämna mellanrum. Dessutom är det ibland typ omöjligt att komma över Skärgårdsvägen.

rundor att undvika i pargasVad har du för ställen du undviker?

1

Skärgårdens ringväg

Förra veckan när jag hade semester gjorde vi en liten utflykt/resa som jag tänkte skriva om i detta inlägg. Vi körde nämligen Skärgårdens ringväg. Något jag velat göra i flera år, men som aldrig blivit av. Kanske främst för att vi ändå besöker delar av orterna längs med rutten varje år, men vi har aldrig kört hela ringvägen.

skärgårdens ringväg

Skärgårdens ringväg fyller 25 år i år och är öppen endast under sommaren. Rutten består av 8 färjor varav en är avgiftsbelagd. Vi valde att köra ringvägen motsols eftersom det är mindre trafik den vägen. Vi startade därför vår färd mot Gustavs och färjan till Iniö.

Skärgårdens ringväg

Bildkälla: Färja

Färjan skulle gå 11:45 och nästa först 15:20. Här kommer mitt bästa tips för ringvägen om du rör dig med bil (cyklar ryms alltid på färjan). Var ute i god tid! Du vill inte vara den sista bilen som inte ryms på färjan. Som redan kört ombord bara för att sedan konstateras att du inte ryms med sen heller och vara tvungen att backa ut. Och nej, det var inte vi.

Vissa av färjorna längs med rutten har ett litet café ombord, oftast de där färden är längre. Vid färjfästen finns oftast också en kiosk, toalett och ibland kan man köpa jordgubbar, potatis eller rökt fisk. Ibland väntade vi i bilen under färjturen för att färden tog tre minuter och ibland satt vi ute på däck och beundrade utsikten.


Färjan till Iniö tog ungefär en halvtimme och en mindre färja senare var vi i Iniö centrum. Här pausade vi. Vi vandrade runt i byn, besökte kyrkan, drack kaffe på ett mysigt café och satte oss ner på en bänk i gästhamnen. Färjan från Iniö till Houtskär skulle avgå 15:15 och den ville vi rymmas med. Det är den enda färjan som kostar (40 euro för bil) och tar bara 27 bilar. Nästa (och sista) färja skulle avgå först 17:45. Vi var därför ute i god tid.

skärgårdens ringväg

Helt i onödan visade det sig. Vi var två bilar på färjan. Mitt andra tips är att kolla färjtidtabellen noga och planera enligt det. Jag tror att många som kom med Gustavs-Iniö färjan tillsammans med oss fortsatte direkt till Iniö-Houtskär färjan som avgick 13:15. Medan vi stannade i Iniö. Eftersom det inte kom någon ny färja från Gustavs till Iniö under den tiden, var vi de enda turisterna kvar som körde rutten åt det hållet. Det bor alltså runt 200 personer på Iniö.

Ungefär en timme senare var på Houtskär i Mossala. Dagens tredje tips blir Skärgårdens fritidscenter i Mossala. Vilket ställe! Frisbeegolf, camping, stugor, strand, utsiktstorn, restaurang, cykeluthyrning, bastu med mera. Så fint och något jag gärna besöker igen.


skärgårdens ringvägskärågrdens ringvägTvå små färjor och en kort biltur senare var vi framme vid vår övernattningsplats. Svärföräldrarnas stuga på Houtskär. Vi valde att inte besöka Houtskär centrum eftersom vi varit där tidigare. Utan vi körde direkt till stugan.

skärgårdens ringväg

Nästa dag fortsatte vi mot Korpo. En sista stress över att hinna med färjan eftersom Houtskär-Korpo färjan går ungefär en gång i timmen. De två kommande färjorna kör i skytteltrafik, så där gör det inte om man missar en eller inte ryms med. Nästa kommer strax. Det var också en orsak till att vi valde att köra åt andra hållet. För att ha det ”värsta” över.
I Korpo besökte vi kyrkan, vandrade omkring i centrum och åt lunch vid Hjalmars. Nu började det redan märkas att vi var vid en större ort. Det vill säga jämfört med Iniö. Här var det betydligt mera folk i farten. Mycket folk på uteserveringen, mycket båtar vid gästhamnen, fredagstorg, turister, mer butiker. Här finns det mer att se och göra och fler valmöjligheter med restauranger och caféer.


Sista stoppet på vår resa var Nagu. Ett ställe jag besökte senast i fjol och som verkligen är fint på sommaren. Hamnområdet med dess strandpromenad ger en känsla av att vara utomlands. Mycket folk, solstolar, Aperol Spritz, gassande sol och glada miner. Här mår man. Eftersom vi just ätit lunch i Korpo blev det istället en glass i Nagu. Annars hade vi säkert valt att äta på någon av restaurangerna vid hamnen. Mitt fjärde tips får bli Nagu. Från Nagu ännu en sista färja hem till Pargas och 195 kilometer totalt.

skärgårdens ringväg

Vad tyckte vi om Skärgårdens ringväg då? Väldigt fint och helt klart värt ett besök. Vi tyckte att två dagar räckte bra till, men då har vi ju förstås besökt många av orterna tidigare. Har man aldrig varit här tidigare vill man nog säkert ha mer tid på sig. Kanske stanna en natt i Nagu, en på Houtskär och möjligtvis en till natt någon annanstans. Sedan är det också förstås beroende på vad man vill göra. Gå en naturstig, besöka ett museum, ligga på stranden, då behövs det självklart mer tid.

skärgårdens ringväg

Jag tycker ändå att vi hann se och uppleva mycket. Vi stannade vid varje ort. Åt och drack på alla ställen. Besökte kyrkorna, vandrade runt, kollade på folk och båtar. Fotade. Chillade. Njöt av sommaren och att kunna resa igen. Som Sam sa, det var den bästa resan i år 🙂

Har du besökt Skärgårdens ringväg?

En mer detaljerad beskrivning av rutten finns att läsa här. Färjtidtabeller hittas här.

3

Hyvilemp runt

När jag skrev om olika favoritrundor att springa i Pargas var en av rutterna jag nämnde Hyvilemp runt. Hyvilemp runt är en av mina standardrundor när jag vill springa långpass. Det är också en av de backigaste rundorna. Men samtidigt en riktigt kul rutt att springa när jag är i form.

hyvilemp runt

Nu är jag äntligen i sådan form att jag kan springa den utan att tvivla på om jag kommer att orka eller inte. När jag väl vikt av på Hyvilempvägen är det bara att fortsätta springa. Det finns ingen kortare väg tillbaka sen mer, utan det är framåt som gäller. Vänder jag om blir det bra ännu längre 🙂

Idag blev det sjutton kilometer av backhelvete i motvind, men också med en riktigt bra känsla i kroppen. Jag vet inte när jag senast skulle ha sprungit 17 kilometer, men det är länge sedan. Jag är så glad över att vara i sådan form nu, att det inte ens känns långt. Eller långt, visst, men jag orkar! Inte övermäktigt och som om jag måste släpa mig hem och jag orkar inte ta ett steg till. Utan som om jag kan fortsätta springa. Det är inte länge mer tills jag springer 20 kilometer i ett svep.

Jag tror att mycket av den goda känslan på långpass kommer från att jag springer i nio minuter och går i en minut. Jag hinner inte bli lika trött, varken i benen eller i huvudet. Det är inte ett lika monotont nötande, utan jag tänker bara i nio minuters block. Idag hade jag säkert sprungit elva kilometer innan jag ens reflekterade över hur långt jag kommit.

Idag fuskade jag också lite, jag var inte lika strikt med tiden. Ibland gick jag lite längre än en minut, eller så gick jag i de brantaste backarna. Idag hade jag också med musik, men den kopplade jag på först när jag hade kanske fyra kilometer kvar. Jag hade så mycket motvind att jag behövde något att distrahera mig. Jag hade dessutom varit osäker hemma ifall jag skulle orka hela vägen. Därför bestämde jag mig för att ta med musik. För säkerhets skull.

Men jag hade inte behövt oroa mig, det gick ju hur bra som helst!

3

Tjuven runt

När har det varit en sådan vinter senast att jag kunnat springa på isen? För tre år sedan? Mina Icebugs har verkligen kommit till användning den här vintern, jag har inte sprungit i några andra skor på över en månad. Jag som köpt nya löparskor, men de ligger fortfarande ouppackade i sina lådor. Deras tid kommer nog, just nu njuter jag av vintervädret. Dagens löprunda blev Tjuven runt. Det var jag och resten av Pargas. Det var smockfullt på isen. Snäckvikens parkeringsplats var mer full nu än vad den är på midsommar. Så mycket folk ute som njöt av vädret. Gåendes, springandes, på skidor, på skridskor, på spark, med hund…

tjuven runt

Löpningen kändes hur lätt som helst när jag sprang mot Tjuven. Medvind, solsken, varmt och skönt. När jag rundat Tjuven och skulle springa åt andra hållet var det en helt annan känsla. Jag hade inte märkt hur mycket det blåste tidigare, men det blåste rejält. Motvind som tusan och det kändes som om jag inte alls kom framåt. Jag var tvungen att gå, för det gick nästan fortare så. Det gick inte att springa, det var som att springa på stället. Det fanns ingenstans att ta skydd, för jag var ju ute på ”öppet hav”. Vindpustar från alla riktningar och även om det bara var minus tre grader kändes det betydligt kallare. Jag ville bara bort från kylan och blåsten.

När jag var borta från isen, kändes löpningen bättre igen. Nu kunde jag springa på, ta ut löpsteget och inte behöva kryssa bland folk. Även om isen är ett stort område, samlas ändå alla på ”vägen”. Det kan bli förvånansvärt trångt egentligen.

Jag hoppas att det inte var den enda gången jag kunde vara på isen i år. Jag hoppas också på lite mindre vind nästa gång.

1

Mina favoritrundor i Pargas

För ett tag sedan fick jag en kommentar om jag kunde tipsa om olika långa rundor att springa i Pargas. Jag har redan tipsat om Brorundan, men här är några fler av mina favoritrundor att springa i Pargas. Vissa av dem springer jag ofta för att de är kortare, och vissa är mer tänkta som långpass och dem har jag inte sprungit på ett tag. Helt enkelt för att jag just nu inte är i sådan form. Jag utgår från därifrån jag bor, typ Söderby i Pargas.

mina favoritrundor i Pargas

Mina favoritrundor i Pargas

5-10 kilometer

Tennby spånbana-Muddais
Tennby spånbana och jag har lite av ett lovehate relationship. Ibland kan jag springa många varv, men ibland är det bara för tungt. Eller för lerigt. Då är det enkelt att vika av mot Muddais. Sett från parkeringen, spring till höger (motsols), upp för backen tills du kommer till en lada. Vik av på vägen, mot höger och fortsätt springa. Efter en stund kommer du till en asfalterad väg, vik till höger på Muddaisvägen och du kommer ut till Tennby igen. Första gången jag sprang här, hade jag inte en aning om var jag var, men hem hittade jag 🙂 Lönar sig kanske inte att springa här nu, eftersom det är snö och skidspår, men resten av året går det bra.

Bläsnäs-S-market
En av de vackrare rutterna att springa. Ta valfri rutt till Bläsnäs simstrand, spring ut på udden, förbi parkeringen och vik av till höger. Fortsätt stigen till slut och du kommer ut på S-markets parkeringsplats. Kanske inte den mest genomtänkta rutten, den tar liksom slut lite för tidigt och mitt på parkeringen.

mina favoritrundor i Pargas

Ljusudda-Norrby
Spring mot Åbo längs med Skärgårdsvägen, under tunneln vid Paramet och fortsätt rakt fram mot Ljusuddavägen. Antingen viker du till vänster tidigare och kommer upp vid Vuoritie och Industrigatan i Norrby. Eller så fortsätter du lite längre fram längs med Ljusuddavägen ända till havet, tar den lilla stigen till höger och kommer upp vid Sidovinden i Norrby. Beroende på vilken väg jag kommer upp vid, springer jag antingen tillbaka mot Kalkvägen eller så fortsätter jag i Norrby. Framåt och under tunneln vid Hellbergs eller så fortsätter jag ännu längre fram (till höger om jag kommer upp vid Sidovinden). Genom Norrby och ner längs med Bergbrinken.

15-20 kilometer

Kårlax-Kårkulla
Spring längs med Skärgårdsvägen mot Åbo tills du kommer till Kårlax vägskäl. Upp (upp och ännu mer upp) för backen och fortsätt så långt vägen går. Det är nog en väldigt tydlig korsning. Vik av till höger, Tuvkärrsvägen, och fortsätt framåt tills du är på Kårkullas gård. Jag är inte helt hundra på ifall man får springa här, men varför inte egentligen? De finns i alla fall inte några förbudsskyltar när man kommer från skogen… nå, spring snabbt genom parkeringen och fortsätt längs med Kårkullavägen. Rakt fram hela tiden och plötsligt är du därifrån du kom. Skärgårdsvägen.

Hyvilemp runt
Spring längs med Sydmovägen, vik av till vänster vid Hyvilempvägen. Fortsätt springa, eller gå då ibland. Det är en av de backigaste rundorna. Vid korsningen Hyvilemp Petteby, tar du vänster och fortsätter längs med Hyvilempvägen. Ut kommer du vid Paroc och Skärgårdsvägen. Väljer du höger vid korsningen kommer du till min nästa punkt.

Slussen
Det här är också en av de vackrare rutterna att springa. Eller cykla. En favorit när jag är i form. Spring längs med Pettebyvägen tills du kommer till nästa korsning, Seivisvägen Simonbyvägen. Välj Simonby, mot vänster, annars blir det ännu längre, då blir det upp mot 30 kilometer. Fortsätt spring, stanna och fota, och fortsätt spring igen. Ut kommer du vid Skärgårdsvägen, där det står Skärmola.

Över 25 kilometer

Mustfinn runt
Spring längs med Sydmovägen igen, så långt det går. Sväng till höger vid skylten Mustfinn 4 och fortsätt framåt. Den är lite kringelikrokig, men ut kommer du vid skylten Mustfinn 3.

Lofsdal- Tervsund
Det här är jag faktiskt inte säker på om jag sprungit, men jag har cyklat den många gånger. Spring längs med Skärgårdsvägen mot Nagu, ända till skylten Våno. (Eller kanske det står Granvik?, men det är inte dit du ska) Strax efter Sattmark, mot vänster. Spring längs med Vånovägen och kom ihåg att vika av till vänster, mot Tervsund. Hälsningar hon som tänkte fara till färjan 🙂 Fortsätt på Tervsundsvägen och du kommer ut i Skräbböle. Det här är också en rutt som inte lönar sig att springa just nu, eftersom bron i Skräbböle ska förnyas. Men i sommar ska det tydligen komma en tillfällig cykelväg här.

Jag inser att jag kanske inte har förklarat så bra, men de flesta rutter är nog väldigt tydliga sen när man springer där. Det är oftast bara en väg att följa, till och med jag hittar.

Ni från Pargas, hur många av mina favoritrundor har ni sprungit? Eller cyklat för den delen?

5

Brorundan i Pargas

Jag fick en kommentar om jag kunde tipsa om olika långa rundor att springa i Pargas. Det är på gång, men det här kan räknas som mitt första tips. Brorundan. Den är inte speciellt lång, men vackrare vyer finns väl knappast. Dessutom finns det två utegym längs med rutten att pausa vid.

brorundan Pargas

brorundan

Nu vet jag inte riktigt vad som är den officiella Brorundan, men jag startar alltid min runda vid Snäckvikens båtbryggor. Under taxibron, sedan vidare mot nästa bro, den vid Gamla Malmen. Lilla bron? Med tanke på hur många gånger jag sprungit eller gått rutten borde jag veta vad alla broar heter, men jag har ingen aning. Jag har mina egna namn. Men ni från Pargas förstår säkert vilka jag menar 🙂

vilken härlig dag
skärpning våren

Sedan börjar det krångliga. Antingen springer man längs Kyrkbron mot Strandvägen, eller så springer man över Kyrkbron och fortsätter på högra sidan. Jag brukar oftast köra på det här alternativet. Båda alternativen leder till Centralparken. Där kan man sedan sicksacka bäst man vill. Över träbron, längs med vattnet, vid de röda husen. Vad fasiken heter de då? Marjattastranden?

brorundan pargas
torsdagszumba
brorundan

Hur man än springer/går finns det många bra fotomöjligheter. Ibland på fåglar, ibland på båtar. Ibland köper jag bara en kaffe/glass från Reimari och sätter mig ner vid båtbryggorna. Njuter av kvällssolen och ser på folk. Brorundan är väl en av de populäraste rutterna att gå längs med i Pargas. Det är alltid folk där. Inte kanske just nu, men på sommaren.

brorundan

race week

Jag skulle säga att själva Brorundan är kanske 2 kilometer, men eftersom jag först måste springa dit och sedan hem ännu, blir det totalt kanske 5 kilometer för mig. Lite beroende på hur jag springer, men 4,5-5 kilometer. Som sagt, inte den längsta rutten, men säkert den vackraste.

brorundan pargas

3

Gruvan runt

Finns det en mer klassisk runda att springa i Pargas än gruvan runt? Jag tror inte det. Hur många gånger har jag inte sprungit den liksom? Nu var det ett bra tag sedan jag sprang gruvan runt senast, men idag var det dags igen. Orsaken till att jag inte sprungit den på länge, är för att den är ganska exakt tio kilometer därifrån jag bor och jag har helt enkelt inte varit i form för tio kilometers rundor. Men nu känns det som om jag är där igen. I en sådan form att jag kan springa tio kilometer vilken dag som helst i veckan.

gruvan runt

Idag blev det dessutom längre än tio kilometer. Jag sprang några kringelikrokar runt kvarteret när jag kom hem och landade på totalt över 11 kilometer. Nu har jag officiellt sprungit det längsta jag gjort på över ett halvt år. Förra veckan sprang jag över tio kilometer, vilket var jättebra, men jag hade sprungit några meter längre än det i juli. Nu blev det mer.

Det är så skönt alltså. Att kunna springa över tio kilometer utan några problem. Som jag har kämpat med löpningen under hösten. Det har känts trögt, benen har varit sega, flåset har inte funnits där, andningen har inte fungerat. Det har varit det ena problemet efter det andra. Jag har inte gett upp, utan jag har tragglat på och nu har det kanske äntligen vänt.

pargas gruva

Jag vågar inte ännu hoppas på att det har vänt, men löpningen har den senaste tiden känts mycket bättre än det gjort under hösten. Då fick jag kämpa för att springa fem kilometer och nu kan jag springa den dubbla distansen utan problem. Det går inte speciellt fort, men just nu struntar jag i det. Jag springer hellre långt med gåpauser än fort. Jag är inte ens tvungen att ta många gåpauser. Det blir naturliga gåpauser när jag ska korsa vägen, eller stannar för att fota. Under den tiden hinner pulsen gå ner, jag hinner återhämta mig och jag kan springa vidare.

Intervaller och fart kan jag tänka på senare. Just nu vill jag bara hitta tillbaka till känslan av att kunna springa långt igen. Bygga upp en grund i löpningen, få tillbaka glädjen och självförtroendet för löpningen. Jag kan ju springa.

5

Med cykel till Airisto

Min cykel är fixad och jag kan cykla igen. Eftersom det fortfarande är bra cykelväder, plus att jag har ställen att bocka av från min lista över ställen att besöka i sommar, blev det idag en cykeltur. Den här gången till Airisto.

airisto

Jag har inte varit där på flera år, jag vet inte varför egentligen. Det är lätt Pargas bästa och finaste strand, badplats och hamn. Jag hade glömt bort hur fint där är. Tidigare var jag/vi alltid till Airisto ifall vi skulle till beachen. Vi och alla andra. Idag hade jag hela stranden och bryggorna för mig själv.


airisto

När jag gjorde min sommarlista över cykelställen var Airisto ett av ställena jag planerade att göra ett längre stopp på. Lunchpaus, eller kaffe, stanna på stranden innan jag cyklade hem igen. Jag borde ha hållit mig till planen, men jag tänkte inte att det skulle vara en så fin och varm sommardag som det faktiskt var.

Jag hade bara vattenflaskan och en liten smoothie med. Inte ens pengar för att köpa något. Innan jag cyklade hemifrån funderade jag på att ta en iskaffe med, och en liten picnic, men jag skippade idén. När jag satt där på bryggan, kollade på det glimmande havet med solen i ögonen och samtidigt veta att det här antagligen är den sista fina sommardagen, ångrade jag mig. Oj vad kaffe och picniclunch hade suttit fint där och då.

airisto

Nästa sommar tror jag att det får bli ett nytt besök till Airisto. Det hör till mina favoritställen i Pargas och jag vet faktiskt inte varför jag inte besökt det på flera år. Idag kom jag igen ihåg hur vackert där är.

2

Tammiluoto vingård

Jag fortsätter med att bocka av min lista över cykelplaner för sommaren. Nästa ställe att besöka var Tammiluoto vingård. Jag har varit där en gång tidigare, som gäst på bröllop, men då besökte jag bara festsalen i huvudbyggnaden. Där fanns ju hur mycket som helst att se. Tyvärr verkade jag vara den enda personen på plats, ingen personal,  hej hej och välkommen här inte. Jag irrade mest runt på gården, gräsmattan och stranden för mig själv och fotade, innan jag cyklade hem igen. Inte för att jag direkt behöver guidning, men en hälsning. Nu fick jag mest en känsla av att får jag ens vara här?

tammiluoto vingård

Hursomhelst, är Tammiluoto vingård jättefint. Det är alltså en äppelplantage med över 9000 äppelträd som tillverkar vin, cider och äppellikör av egna produkter. Där finns bastu, konferensutrymmen, ett café/bod och en stor festsal som jag då alltså besökt tidigare.

tammiluoto vingård

Jag hade planerat att köpa något att äta där och jag hade därför bara vattenflaskan och en gel med mig. Fail! Totalt blev det nästan 35 kilometer cykling, med en paus på kanske tjugo minuter när jag vandrade omkring på gården. Efter 25 kilometer cykling, kom vrålhungern och väggen emot. Att jag inte lär mig! Jag måste ha mer energi med mig, sen om jag hittar nåt kul ställe längs med vägen att äta på, kan jag spara min medhavda energi till nästa cykeltur.

tammiluoto vingård

Farten sjönk som en sten och det kändes som om jag inte kom framåt. Jag orkade inte trampa, utan jag hängde mest på styret. Så trött i benen, mjölksyra vid minsta lilla backe, inget tryck utan bara hungrig. Jag tror jag aldrig blivit så glad som när jag kom till Lielax vägskäl, för jag vet att därifrån är det bara cirka fyra kilometer hem. Det orkar jag cykla. Det är också väldigt bekant väg, eftersom jag nästan dagligen cyklar den när jag ska till jobbet.

3