Jag kämpar på med min löpning, även om det blivit mycket transportcykling till jobbet under sommaren. Jag har sprungit två gånger i veckan, oftast tidigt på morgonen. Ibland kortare, ibland lite längre, ibland har jag mest gått och ibland har jag försökt mig på intervaller. Alltid med en varierande känsla i kroppen. Nu känns det som om jag äntligen har lite flyt i löpningen igen. Som om det fungerar. Där varje pass inte är ett kämpande och att ta i, utan det går av sig självt.

Jag orkar springa längre sträckor. Jag behöver inte ta gåpauser hela tiden, utan jag kan tassa på. Det är inte lika flåsigt, benen är inte lika tunga, utan allting känns lättare. Som om kroppen har fattat vad den ska göra och huvudet hänger med. Oftast orkar kroppen nog mer än vad jag tror, men huvudet säger stopp. Visst skulle det vara skönare att gå? Är det inte lite väl flåsigt? Och jag lyssnar och går. Fast jag nog hade orkat springa lite till… Men nu när jag har flyt i löpningen igen, kan jag lättare ignorera rösten som säger att jag ska gå.

Dagens löpning var ett bra pass. Under fredagens längre pass kändes det som om det fanns mer att ge i kroppen och det gjorde det även idag. Konditionen är det inget fel på. Jag orkar springa längre igen och  jag är inte trött när jag kommer hem. Jag har alltid en känsla av att jag skulle ha kunnat fortsätta springa ännu. Det är den bästa känslan att ha. Det gör mig mer motiverad till att fortsätta träna. Nu när jag märker att det går åt rätt håll och att formen är på väg uppåt.

Hur går din träning för tillfället? Är du inne i ett bra flyt? Eller har du sommarpaus?