Kroppen känns förvånansvärt pigg och fräsch med tanke på att det blivit tre dagar med morgonlöpning. Plus fredagens längre pass. Jag vet inte när jag senast skulle ha sprungit tre dagar i rad. Tre dagar med morgonlöpning dessutom, det händer aldrig. Inte ens på en semesterresa i ett varmt land.

Det har varit lite segt att komma upp på morgonen. Jag hade helst velat fortsätta sova, men jag har stigit upp i alla fall. Ätit en banan, druckit lite vatten och klätt på mig. Den första kilometern är alltid värst. Då har jag mest promenerat för att värma upp och piggna till. Efter det brukar det lossna och jag kan springa på.

Just nu springer jag ”intervaller” på morgonen. På fredagen när jag sprang mitt längre pass, sprang jag längre i ett svep och jag vet nog att jag kan och orkar, men för tillfället tycker jag det är ganska kul med intervaller. Jag brukar springa 900 meter av en kilometer, så går jag 100 meter och så börjar jag om från början. Lite beroende på hur trött jag är eller hur varmt det är, kanske jag springer 800 och går 200. Mot slutet brukar jag sedan lägga in spurter. Springa 200, gå 100. Eller som idag, springa 100, gå 100.

Jösses vad 100 meter kan kännas jobbigt! Då är det fullt ös som gäller, inte jogg. Idag var jag nere på 4:30 tempo vilket är galet snabbt för mig just nu. Så snabbt att jag typ snubblade på mina egna fötter. Benen hängde inte riktigt med i tempot och koordinationen fanns inte.

Nu kommer det att bli några dagars vila från löpningen. Även om allt känns bra i kroppen, är tre dagar löpning i rad ändå ganska mycket för mig. Dessutom lovas det regn och så mycket gillar jag inte morgonlöpning att jag skulle vilja springa i regn 🙂