Jag börjar vara trött på vintern nu. Jag längtar efter vår och sommar. Värme, sol, bara vägar, mindre kläder, bättre väder. Allt. Jag är trött på snöslask, halka, is, blåst, mer snö som smälter bort nästa dag och blir till slask. Det är oftast den här tiden på året vi brukar vara på en resa, eller ha en resa inplanerad och något att se framemot. För att komma bort från vintervädret. Nu är det två år sedan vi senast var någonstans och längtan är stor. Hoppas, hoppas, hoppas kunna resa i sommar igen.

Det var egentligen inte resor jag skulle skriva om, utan jag skulle skriva om dagens löpning. Om hur dimmigt och halt det var. Jag har sprungit alla mina löppass under 2022 i mina Icebugs, med undantag för ett pass. På fredagen kunde jag springa i mina trailskor. Även om de inte heller är de lättaste skorna i världen, var det en stor skillnad att springa i dem och att springa i Icebugs. Icebugs är jättebra i halt väder, men de är såå klumpiga. Tunga och styva.

Jag längtar efter vår. Jag vill springa i vanliga skor på bara vägar. I bara ett lager kläder. Jag tycker alltid att jag känner mig så långsam på vintern, men en stor del av känslan beror på klädsel och skoval. Det är klart att jag inte kan känna mig lätt och snabb när jag har fyra lager kläder på mig. Det blir för bökigt. Plus att det tar en evighet att klä på sig. Inte direkt på med skorna och ut genom dörren. Utan det är underställ och byxor, buff och tjockare tröja och jacka och reflexväst och hela köret.

Visst är det vår snart?