Det är mycket om simning just nu, men det är det som känns intressantast för tillfället. Där jag har mest utvecklingspotential och mest funderingar. Löpningen rullar på och jag längtar efter intervaller och snabbskor. Det känns som det är nära, eftersom gatorna börjar vara sopade. Cykelsäsongen har jag inte inlett ännu, eftersom det är alldeles för kallt för det. Senast i morse kom det snö. Men simning, där finns det mycket att skriva om. Om hur min hunger har nått nya höjder och hur jag efter dagens simpass känner mig helt urlakad.

Jag simmade mina planerade 1500 meter och det känns i kroppen. Jag har inte träningsvärk, men känner mig trött i musklerna. Urlakad och slutkörd. Men ändå på ett bra sätt. På samma sätt som efter ett långpass löpning. Nöjd och lycklig över genomförd träning, men trött i kroppen. Hungern ska vi inte ens prata om. Min mage är som ett bottenlöst hål. Jag äter och äter.

Idag tycker jag att simningen kändes bra trots att jag simmade mitt längsta pass någonsin. Tidigare har jag vilat efter 100 meter, men nu simmade jag upp mot 250 meter innan jag stannade. Så träningen har väl ändå effekt, även om jag kanske inte alltid märker det. Jag tycker kanske att jag orkar simma bättre.

Jag tror att det också hjälper att jag bestämt mig för att inte göra så mycket armövningar på gymmet innan. Istället fokusera mer på ben och tyngre vikter, eftersom jag ändå inte har tillgång till det hemma. Jag är mycket svagare i armmusklerna och klarar mig bra med de vikter jag har hemma. Medan benen behöver mer belastning. Så win win.

Nu, mera mat!