Jag tränar fortfarande inför maraton, även om jag inte alltid hinner blogga om det. Eller väljer att blogga om det. Passen går varierande bra, lite beroende på om jag kommit ihåg att äta tillräckligt. Jag vet att jag måste äta mer, men jag kommer inte alltid ihåg det. Eller jag tror att jag äter tillräckligt för att sedan konstatera att nä. Jag måste äta mer.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är inte första gången det händer. Jag äter en vanlig frukost, två mackor och kaffe. När jag skriver att jag äter mer, då har jag adderat en banan, juice och kanske en tredje macka. Sedan ska jag springa långpass på över tjugo kilometer. Vem som helst inser väl att det inte är tillräckligt med mat. Jag borde väl för tusan fatta det. Hur många gånger har jag inte liksom gjort misstaget tidigare. Vad har jag ätit kvällen innan? Grillad kyckling, majs och sallad. Skärpning!

Förra veckans långpass blev tjugo kilometer, men det var på ren vilja. Plus att jag kanske mest gick efter halva tiden. Jag var så tokslut och vrålhungrig. Helt tom på energi. Benen var pigga, flåset var det inget fel på, men det fanns ingenting i kroppen. Soppatorsk och väggen och fan och hans moster. Jag hade en gel med mig som jag slukade och det var typ det godaste jag någonsin ätit. Det gav mig energi för någon kilometer, men det hjälper ju inte. Det är ju egentligen för sent sen redan när jag blir så hungrig. Jag måste äta mer innan. Kvällen före och på morgonen.

Som till exempel inför dagens pass. Igår åt jag en bra lunch, middag och kvällsmål. När jag skriver bra, menar jag med kolhydrater. Sallad är både gott och bra, men på fyra salladsblad och en tomat, springer man inget maraton. Idag hade jag sånt tryck i benen. Jag hade inget problem med att hålla tempot på intervallerna och sprang mycket fortare än jag gjort på ett bra tag. Det var varken tungt eller flåsigt, utan kändes bara enkelt.

Den här veckan ska jag skärpa mig med långpasset. Jag är nöjd över att kunna springa över tjugo kilometer, men jag hade gärna gjort det med en bättre känsla. Jag vill känna mig stark och som att jag orkar springa. Inte bara gå och släpa mig framåt. Utan faktiskt springa, med tryck i steget.